Jag skulle kalla det en somnlos natt med ogon pa tok for oppna.
Imorgon slutar var resa precis som vi planerat den. En drink uppe i Skytower, en skal i Auckland dar allt en gang borjade. Min hjarna gar pa hogvarv och mitt hjarta dunkar farval till en tid jag alltid kommer minnas med en tar i ogat och en klump i halsen, men ocksa med otrolig varme och mycket gladje. Tankar pa da, nu och sedan snurrar likt ett garnnystans fodelse. Tanketradar svara att greppa.
For forsta gangen sedan jag lamnade Sverige kanner jag stress pulsera i magen och oro kittla i benen.
Klockan ar 05.44. En vinternatt i Nya Zeeland.
fredag 26 juni 2009
fredag 19 juni 2009
Det ar naturligt!
Aaaaahhh, helt plotsligt slog det mig att vi ar hemma snart! Har precis anlant till Christchurch efter en sista tripp med Kiwi-bussen. Sorligt att lamna, angest och panik. Inget mer hassel med Maria dagarna i anda, inga fler Fantastic 2 min Noodles och grot med ingenting till, inget mer "aye" och "bro", ingen hanforande utsikt genom englasfonster, inget mer sova med alla klader jag ager pa, inga fler smutsiga strumpor, inga kluvna hartoppar. Inget mer NZ! Det kommer att kannas tomt har vi idag konstaterat nar vi aterigen pratade minnen och hasslade pa bussen. For endast tva veckor sedan kande vi oss bada ganska fardigresta och trodde inte alls att det skulle kannas jobbigt att lamna. Men nu, sentimentalt varre! Jag kommer defentitivt att lipa pa flygplatsen.
Sista "festhelgen" ar nu avverkad i Queenstown med Maria. Nu har vi en vecka full av njutning kvar med skidakning och sol. Se upp i backen Mount Hut! An ar inte resan slut och mycket kan och kommer fortfarande att handa. Vi har bestamt oss for att inte ta farval an utan gor det over ett glas vin i Methven innan avresa till Auckland, dar allt en gang borjade.
Sjalvklart ser jag framemot att komma hem, men sommaren lockar inte direkt. Har haft min sommar i ett underbart land och ar redo for vintern har. Men det som lockar med att komma hem ar att traffa alla de jag har saknat! Och som en bonus tar jag med mig en mycket god van harifran. Vi har till och med ett gemensamt namn nu - Malisa.
Ett tack till Patrick for de varma strumporna jag snodde ur din garderob! De blir perfekta i pjaxorna.
Ha det fantastiskt bra, det har vi!
Lisa
Sista "festhelgen" ar nu avverkad i Queenstown med Maria. Nu har vi en vecka full av njutning kvar med skidakning och sol. Se upp i backen Mount Hut! An ar inte resan slut och mycket kan och kommer fortfarande att handa. Vi har bestamt oss for att inte ta farval an utan gor det over ett glas vin i Methven innan avresa till Auckland, dar allt en gang borjade.
Sjalvklart ser jag framemot att komma hem, men sommaren lockar inte direkt. Har haft min sommar i ett underbart land och ar redo for vintern har. Men det som lockar med att komma hem ar att traffa alla de jag har saknat! Och som en bonus tar jag med mig en mycket god van harifran. Vi har till och med ett gemensamt namn nu - Malisa.
Ett tack till Patrick for de varma strumporna jag snodde ur din garderob! De blir perfekta i pjaxorna.
Ha det fantastiskt bra, det har vi!
Lisa
lördag 13 juni 2009
Tillbaka i Queenstown
Det blev inte riktigt som vi hade tankt oss. Jag blev kvar i Wanaka och Maria fast i Methven. Onsdag mots vi i Queenstown for nagra spannande dagar i den galna staden.
Det visade sig bli en kul sista helg i Wanaka med fest, biltur med Helen (min dormkompis), promenader och film.
Har precis anlant till Queenstown efter att ha blivit skjutsad av Tom. Helen och Mark foljde med for att saga hejda. Vi avslutade var tid tillsammans med en Fergburger. Nu borjas det igen. Fet mat, alkohol och alldeles for lite somn. En harlig vecka vantar. Och veckan darpa skidor. Ska njuta av detta underbara land innan jag satter min fot pa Arlanda igen.
Jag vill tacka en del personer som har gjort min resa lite enklare och lite battre.
Mamma - tack for den gamla Nitor-fleecen. Den har anvants flitigt. Speciellt nu nar kylan har kommit.
Lina - Adidasskorna ar mina fotters basta vanner nu. De har verkligen kommit till anvandning. Lite leriga och blota fortillfallet men det ska vi nog kunna ordna.
Pappa - sovlakanet har inte anvants flitigt men nar det val har anvants har det varit nodvandigt. Speciellt efter en lang dag i en kayak, sovandes i en Hut i skogen en kylig natt.
Hystero-Stirro - en extra USB-sladd till kameran. Inte behovts an men man vet aldrig nar min forsvinner. Och ja, den trivs battre i min vaska an i en sopkorg. (Internskamt)
Nu rinner tiden ivag, jag aterkommer med fler tack en annan dag.
Ha det gott, det har vi!
Lisa
Det visade sig bli en kul sista helg i Wanaka med fest, biltur med Helen (min dormkompis), promenader och film.
Har precis anlant till Queenstown efter att ha blivit skjutsad av Tom. Helen och Mark foljde med for att saga hejda. Vi avslutade var tid tillsammans med en Fergburger. Nu borjas det igen. Fet mat, alkohol och alldeles for lite somn. En harlig vecka vantar. Och veckan darpa skidor. Ska njuta av detta underbara land innan jag satter min fot pa Arlanda igen.
Jag vill tacka en del personer som har gjort min resa lite enklare och lite battre.
Mamma - tack for den gamla Nitor-fleecen. Den har anvants flitigt. Speciellt nu nar kylan har kommit.
Lina - Adidasskorna ar mina fotters basta vanner nu. De har verkligen kommit till anvandning. Lite leriga och blota fortillfallet men det ska vi nog kunna ordna.
Pappa - sovlakanet har inte anvants flitigt men nar det val har anvants har det varit nodvandigt. Speciellt efter en lang dag i en kayak, sovandes i en Hut i skogen en kylig natt.
Hystero-Stirro - en extra USB-sladd till kameran. Inte behovts an men man vet aldrig nar min forsvinner. Och ja, den trivs battre i min vaska an i en sopkorg. (Internskamt)
Nu rinner tiden ivag, jag aterkommer med fler tack en annan dag.
Ha det gott, det har vi!
Lisa
onsdag 10 juni 2009
Retardkram i Qt!
Jag vill borja med att citera Maria "Jaha. Nu kanns det tomt. Efter att ha rest tillsammans, bott tillsammans, atit, sovit, tranat (atminstone vid 4 tillfallen!), festat, surat, hasslat tillsammans sa ar jag numer on my own."
Vi har varit ifran varandra lange nog nu och snart ar det dags for en aterforening. Jag har befunnit mig i Wanaka efter att ha festat som en tok i Queenstown, trottnat och akt till Dunedin ar jag tillbaka igen i vackra Wanaka. Maria har spenderat tid i Methven (orkar aldrig kolla upp stavningen) och lite i Auckland med Peruk, aven kallad Nick. Jag bestamde mig for att aka tillbaka hit vilket visade sig vara ett smart val.
Har traffat underbara manniskor som alla stannar for sasongen. Ska bli trakigt att lamna dem! Och Wanaka ar precis som hela Nya Zeeland en plats jag garna besoker igen.
Nu ar det inte manga veckor kvar pa var resa. Det ar laskigt lite. Men men... Ser framemot denna helg tillbaka i Queenstown igen. Min och Marias sista festhelg kan man saga. Vi ska fira Sveriges nationaldag (en vecka forsent) och ata Fergburgers. Tror det ska klammas in lite traning daremellan ocksa, kanske... Vi far se.
Har forresten inte berattat om mitt Skydive an. Racker med ett ord - SWEET!!
Jag och Maria maste hylla lite manniskor ocksa.
1) Killen som bar vara matvaskor. Nar vi skulle byta till vart jakligt fraaaasha hostel i Dunedin, med 2 ryggsackar var och tva matvaskor med mat for 2 veckor (=valdigt tungt!) kom det en gentleman och bar vara matvaskor till vart hostell, gott o val 10 minuter. Det ar hans fortjanst att vi fortfarande har axlar var, sa tack for det!
2) Will/Lewi, amerikanen och resten av grabbarna i snuskhuset. Nu vet vi den forvirrande historien bakom Will/Lewis namn. Hans fulla namn ar Will Lewis och han kallas ibland vid fornamn, ibland vid efternamn. Vi kallar honom Levi. Nar vi gick ut med dem i lordags (Lisa hangde i och for sig mest pa McDonalds, men jag var ute) bjod de, forutom pa for mycket whiskey, aven oss att bo hos dem igen. De lovade dessutom att de hade stadat. Sagt och gjort, dagen efter hamtade de upp oss och tog med oss till all sight-seeing i Dunedin. Vi har sett varldens brantaste gata, dar vi fick lock for oronen nar vi korde upp for den, "varldens ande" vilket mest var ett vackert stalle med ett par klippor i havet, och dessutom Dunedin by night fran ovan. Darifran akte vi till deras nystadade hus, som visserligen fortfarande var ackligt men battre an innan. Vi fick amerikanens sang (anledningen till att vi inte kan hans namn ar att det var fruktansvart konstigt, det var de tre forsta bokstaverna fran hans mammas namn och de tre sista fran hans pappas och vi fattade aldrig ritkgit vad han hette) med elektrisk filt, nagot jag vill ha hemma, det var ritkigt skont! Dessutom fick vi Sunday Roast Dinner: Grisstek, pumpa, broccoli- och blomkalsstuvning, pommes frites och sas. Vi var makta imponerade over deras kokkonst! Dessutom ar de varldens snallaste killar och riktiga kiwis (eller var det papayor? OBS! internskamt).
Vi kan val lika garna passa pa att namna lite annat bra folk vi lart kanna.
Kat - riktigt cool tjej som bodde i vart dorm i Dunedin och tog oss pa forfest hos sina kompisar. Jag fick en hatt och kritor (VEM var dum nog att ge mig det?) och forgyllde hela deras vardasrumsdorr med en hast i gront och lila samt min autograf i guld. Mycket fint konstverk!
James - En skon kille vi traffade nar han kom in och at gratissoppa pa vart hostel i Queenstown. Dessutom staller han sitt hem till forfogande i Queenstown. Gratis boende nar man som bast behover det!
Mark - En annan kille som erbjudit oss att bo hos honom i Queenstown.
Stu - Snowboardakare i Wanaka som lovade oss Heliskiing, vilket aldrig blev av, men vi fick lana varma klader i alla fall, och det behovs har nu kan vi saga!
Inte en person, men val vart att hyllas: Den Nya Zeelandska gastfriheten! Inget ar ett problem, det finns alltid nanstans man kan sova, nagon som delar med sig av sin mat eller erbjuder hjalp att bara, en skjuts dit man ska eller ett plaster om man trillat. Ett fyrfaldigt leve for den! Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Ha det bra, det har vi!
Lisa och Maria
Vi har varit ifran varandra lange nog nu och snart ar det dags for en aterforening. Jag har befunnit mig i Wanaka efter att ha festat som en tok i Queenstown, trottnat och akt till Dunedin ar jag tillbaka igen i vackra Wanaka. Maria har spenderat tid i Methven (orkar aldrig kolla upp stavningen) och lite i Auckland med Peruk, aven kallad Nick. Jag bestamde mig for att aka tillbaka hit vilket visade sig vara ett smart val.
Har traffat underbara manniskor som alla stannar for sasongen. Ska bli trakigt att lamna dem! Och Wanaka ar precis som hela Nya Zeeland en plats jag garna besoker igen.
Nu ar det inte manga veckor kvar pa var resa. Det ar laskigt lite. Men men... Ser framemot denna helg tillbaka i Queenstown igen. Min och Marias sista festhelg kan man saga. Vi ska fira Sveriges nationaldag (en vecka forsent) och ata Fergburgers. Tror det ska klammas in lite traning daremellan ocksa, kanske... Vi far se.
Har forresten inte berattat om mitt Skydive an. Racker med ett ord - SWEET!!
Jag och Maria maste hylla lite manniskor ocksa.
1) Killen som bar vara matvaskor. Nar vi skulle byta till vart jakligt fraaaasha hostel i Dunedin, med 2 ryggsackar var och tva matvaskor med mat for 2 veckor (=valdigt tungt!) kom det en gentleman och bar vara matvaskor till vart hostell, gott o val 10 minuter. Det ar hans fortjanst att vi fortfarande har axlar var, sa tack for det!
2) Will/Lewi, amerikanen och resten av grabbarna i snuskhuset. Nu vet vi den forvirrande historien bakom Will/Lewis namn. Hans fulla namn ar Will Lewis och han kallas ibland vid fornamn, ibland vid efternamn. Vi kallar honom Levi. Nar vi gick ut med dem i lordags (Lisa hangde i och for sig mest pa McDonalds, men jag var ute) bjod de, forutom pa for mycket whiskey, aven oss att bo hos dem igen. De lovade dessutom att de hade stadat. Sagt och gjort, dagen efter hamtade de upp oss och tog med oss till all sight-seeing i Dunedin. Vi har sett varldens brantaste gata, dar vi fick lock for oronen nar vi korde upp for den, "varldens ande" vilket mest var ett vackert stalle med ett par klippor i havet, och dessutom Dunedin by night fran ovan. Darifran akte vi till deras nystadade hus, som visserligen fortfarande var ackligt men battre an innan. Vi fick amerikanens sang (anledningen till att vi inte kan hans namn ar att det var fruktansvart konstigt, det var de tre forsta bokstaverna fran hans mammas namn och de tre sista fran hans pappas och vi fattade aldrig ritkgit vad han hette) med elektrisk filt, nagot jag vill ha hemma, det var ritkigt skont! Dessutom fick vi Sunday Roast Dinner: Grisstek, pumpa, broccoli- och blomkalsstuvning, pommes frites och sas. Vi var makta imponerade over deras kokkonst! Dessutom ar de varldens snallaste killar och riktiga kiwis (eller var det papayor? OBS! internskamt).
Vi kan val lika garna passa pa att namna lite annat bra folk vi lart kanna.
Kat - riktigt cool tjej som bodde i vart dorm i Dunedin och tog oss pa forfest hos sina kompisar. Jag fick en hatt och kritor (VEM var dum nog att ge mig det?) och forgyllde hela deras vardasrumsdorr med en hast i gront och lila samt min autograf i guld. Mycket fint konstverk!
James - En skon kille vi traffade nar han kom in och at gratissoppa pa vart hostel i Queenstown. Dessutom staller han sitt hem till forfogande i Queenstown. Gratis boende nar man som bast behover det!
Mark - En annan kille som erbjudit oss att bo hos honom i Queenstown.
Stu - Snowboardakare i Wanaka som lovade oss Heliskiing, vilket aldrig blev av, men vi fick lana varma klader i alla fall, och det behovs har nu kan vi saga!
Inte en person, men val vart att hyllas: Den Nya Zeelandska gastfriheten! Inget ar ett problem, det finns alltid nanstans man kan sova, nagon som delar med sig av sin mat eller erbjuder hjalp att bara, en skjuts dit man ska eller ett plaster om man trillat. Ett fyrfaldigt leve for den! Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Ha det bra, det har vi!
Lisa och Maria
fredag 5 juni 2009
En gang i Wanaka
Jag tog ett djupt andetag som i ett forsok att andas in alla de energipartiklar som vilade i luften. Vantande. Pa mig. Stigen dar mina fotter och jag for den delen fardades pa kandes som ett rullband. Fast har fanns inga underjordiska gangar ledandes till narmaste tunnelbanelinje. har fanns inga skyltar som visade Akalla 8 min i lysande rott. Har fanns tystnad. En tystnad likt den fri fran manniskans paverkan. Inget brummande ljud hordes fran en fororenande bilmotor, inte ett enda manskigt ljud nadde mina oron. Det enda som paminde mig om min egen existens i sammanhanget var mina andetag, mitt flas, knastret under fotterna da de traffade torkade lov och bark. Faglar gjorde sig paminda genom kvitter och kurragomma mellan buskar och grenar.
Det var inte mer an en meter till vattnet, vattnet som vistades i ett jattelikt halrum i marken - Lake Wanaka.
Mina hander var kalla, trots att de gomde sig i fickorna pa den grona valanvanda jackan. En flack pa ena armen syntes, ett minne fran ett glufsande pa McDonald's tre pa natten en lordag i Dunedin. Jag kunde inte bry mig mindre. For vad var en dressingsflack en dag som denna. Jag kande mig bekymmerslos, stark som en konservburk och jag kunde nastan na bergen som skymtade i fjarran. Pa riktigt, kunde jag det? Om jag bara strackte ut armen lite langre? Kanske bre ut mina armar och kanna vinden lyfta mig, ta tag i mig och fora mig till den snokladda bergstoppen?
Efter att ha kommit pa mig sjalv med att tanka som jag formodade en drogpaverkad filur gor lat jag mina ben vandra vidare och blickade upp mot den allt mer framtradande manen. Vagen framfor mig var inte langre lika tydlig. Ett dunkelt ljus kladde sikten framfor mig. Det var dags att vanda.
Med ens blev jag medveten om kylans nalar som hettade till pa kinderna. Jag misstankte att mina kinder var roda liksom nasan. Precis samma reaktion jag fick av att vistas i solen for lange. Rosor pa kinden och solsken i blick. Jag sjong tyst for mig sjalv. Lustigt nog hade en annan sangslinga snurrat i mitt huvud nar jag tidigare pa resan flot pa vattenytan utanfor en av Fijis alla oar med ett gigantiskt korallrev under mig och med en snorkel i munnen - Havet ar djupt...
Annu en gang andades jag med all kraft in energipartiklarna som svavade i morkret. For nu hade det svarta tagit over det graa och manens stralar var den enda ljuskallan. Det susade lugnt i hostnatten. Molnstrimmor ville gora bergen sallaskap. Det var en kuslig syn som paminde mig om den kriminalare jag laste fortillfallet.
Ensam i morkret, pa en ode stig langs en sjo med djupa hemligheter. Skuggor fladdrade forbi och det var svart att urskilja dess dess skepnad. Vid strandens kant skymtade plotsligt en gestalt. Nej tva. En man med en hund. Han vandrade langsamt medan hunden lekfullt traskade pa en bit langre fram. En otack kansla tog plats i min kropp och jag ville gomma mig, gora handerna sallskap i jackfickorna. Det var foga overraskande omojligt. Mannen ropade pa hunden som hade fatt nys pa nagot. Blickstilla iaktog den mig. Jag fokuserade blicken pa de ljusstrimmor som avslojade stigen framfor mig. Forsokte att halla mig lugn. Djur har en viss formaga att kanna av en manniskas osakerhet. Jag misslyckades, for i en handvandning borjade den skalla och ilsket morra. Jag stod som forstelnad. Hunden gick till attack! Med sylvassa tander bet den tag i mitt ben och blodet forsade och...
Det var inte mer an en meter till vattnet, vattnet som vistades i ett jattelikt halrum i marken - Lake Wanaka.
Mina hander var kalla, trots att de gomde sig i fickorna pa den grona valanvanda jackan. En flack pa ena armen syntes, ett minne fran ett glufsande pa McDonald's tre pa natten en lordag i Dunedin. Jag kunde inte bry mig mindre. For vad var en dressingsflack en dag som denna. Jag kande mig bekymmerslos, stark som en konservburk och jag kunde nastan na bergen som skymtade i fjarran. Pa riktigt, kunde jag det? Om jag bara strackte ut armen lite langre? Kanske bre ut mina armar och kanna vinden lyfta mig, ta tag i mig och fora mig till den snokladda bergstoppen?
Efter att ha kommit pa mig sjalv med att tanka som jag formodade en drogpaverkad filur gor lat jag mina ben vandra vidare och blickade upp mot den allt mer framtradande manen. Vagen framfor mig var inte langre lika tydlig. Ett dunkelt ljus kladde sikten framfor mig. Det var dags att vanda.
Med ens blev jag medveten om kylans nalar som hettade till pa kinderna. Jag misstankte att mina kinder var roda liksom nasan. Precis samma reaktion jag fick av att vistas i solen for lange. Rosor pa kinden och solsken i blick. Jag sjong tyst for mig sjalv. Lustigt nog hade en annan sangslinga snurrat i mitt huvud nar jag tidigare pa resan flot pa vattenytan utanfor en av Fijis alla oar med ett gigantiskt korallrev under mig och med en snorkel i munnen - Havet ar djupt...
Annu en gang andades jag med all kraft in energipartiklarna som svavade i morkret. For nu hade det svarta tagit over det graa och manens stralar var den enda ljuskallan. Det susade lugnt i hostnatten. Molnstrimmor ville gora bergen sallaskap. Det var en kuslig syn som paminde mig om den kriminalare jag laste fortillfallet.
Ensam i morkret, pa en ode stig langs en sjo med djupa hemligheter. Skuggor fladdrade forbi och det var svart att urskilja dess dess skepnad. Vid strandens kant skymtade plotsligt en gestalt. Nej tva. En man med en hund. Han vandrade langsamt medan hunden lekfullt traskade pa en bit langre fram. En otack kansla tog plats i min kropp och jag ville gomma mig, gora handerna sallskap i jackfickorna. Det var foga overraskande omojligt. Mannen ropade pa hunden som hade fatt nys pa nagot. Blickstilla iaktog den mig. Jag fokuserade blicken pa de ljusstrimmor som avslojade stigen framfor mig. Forsokte att halla mig lugn. Djur har en viss formaga att kanna av en manniskas osakerhet. Jag misslyckades, for i en handvandning borjade den skalla och ilsket morra. Jag stod som forstelnad. Hunden gick till attack! Med sylvassa tander bet den tag i mitt ben och blodet forsade och...
Nej, nu sparade jag ur lite. Men jag sag faktiskt en man med en hund gaendes langs en strand och det var morkt ute. Tillbaka till sanningen. Utan att ha blivit attackerad av en schafer eller liknande vandrade jag vidare tillbaka till dar jag for en timme sedan borjade min vandring. Med kvicka steg studsade jag fram, likt Tigger pa vag till Nalle Puh. Magen morrade, precis som hunden gjorde som inte fanns eller ja... hunden fanns men inte morrandet. Ni forstar. En varm middag skulle gora den nojd. Pasta, ris eller nudlar? Det var allt jag hade att bjuda pa i ett forsok att inte lata budgeten explodera. Den var redan full av sprickor.
Trevande i en svart juninatt sag jag tillsist ljusen fran staden. Husens alla fonster glimmade likt stjarnor. Som en stjarnhimmel pa jordens yta - ett av manniskan vackraste konstverk.
Ha det gott, det har vi!
Lisa
tisdag 26 maj 2009
Halsoveckan i Dunedin
Ja, tanka sig. Vi tog oss tjuren i hornen och har nu borjat simma varannan dag. Och inte bara det. Vi tranar varje morgon trots kalla rum och somniga ogon. Nagra sit-ups och armhavningar kan nog gora gott efter farliga Queenstown.
Idag simmade jag 60 langder. Det ar ett rekord for svaga Lisa. Vi budgetater igen och det kanns alldeles utmarkt. En hamburgare sitter fint ibland men NEJ! Nu far det vara nog. Pengarna sinar och en omstrukturering i den planlagda budgeten ar ett maste.
Nog om det, vi mar bra har och har precis bytt hostel till ett jakligt fraaascht i centrum av Dunedin. Staden ar en av NZ vackraste arkitekturmassigt atminstone. Gamla kyrkor och charmiga byggnader stracker sig langs en gata av butiker och matstallen (mest asiatiskt som i ovriga NZ). Forsta nattenh bodde vi hos en kompis som vi tror heter Will, men vi vagar inte fraga for nar vi traffade honom i Wanaka sparade Maria hans namn pa mobilen som Lewi. Hmm... Vi far ta reda pa det senare. Typiskt pinsamt.
Hur som helst, vi kunde inte med att bo dar mer an en natt trots att alla kiwis ar valdigt gastvanliga och dessa lat oss stanna hur lange vi ville. Det var det VIDRIGASTE vi nagonsin skadat. En eller tva dammrattor i ett horn eller tva ar helt ockej, jag ar inte den som ar den, MEN det lag fimpar, smuts och skrap i precis hela huset. Ett typiskt grabbhus som delades av fyra killar. Dom rokte pa och ja, haret stank nar vi flyttade oss darifran. Men trevliga, OCH for de som undar (kanske mamma, pappa och aldre slaktingar) - NEJ har inte testat och kommer aldrig att gora det. Det ar vidrigt och dumt och vill manniskor forstora sina kroppar pa det viset ar det upp till dem. En annan sak vi inte forstar ar varfor inte husen i NZ ar isolerade, det blir ju kallt. En-glas rutopr i fonstrena och allmanna skitbyggen. Mycket underligt!
Hur som helst, vi flyttade till ett hostel en bit fran centrum. Billigt men mogel i rummet var val inte riktigt idealiskt. Sa, det nya jakligt fraaacsha hostelet sprang vi pa i ett forsok att leta lite i Free Food hyllorna. Det ar lite av en sport namligen. Men, receptionen var for synlig och vi fragade istallet om vad det kostade att bo dar. 23 nzd var svaret, och eftersom vi betalade 22 innan tankte vi inte godta detta utan prutade ner priset till 22 nzd. Vi var jakligt nojda! Haha, bade jag och M ar generellt daliga pa att pruta, och nu..ja, vi prutade pa ett hostel!!
Forsokte ladda upp bilder men gick at pipan. Ha talamod, ni som vantar.
Simma lugnt, det gor vi!
Lisa
Idag simmade jag 60 langder. Det ar ett rekord for svaga Lisa. Vi budgetater igen och det kanns alldeles utmarkt. En hamburgare sitter fint ibland men NEJ! Nu far det vara nog. Pengarna sinar och en omstrukturering i den planlagda budgeten ar ett maste.
Nog om det, vi mar bra har och har precis bytt hostel till ett jakligt fraaascht i centrum av Dunedin. Staden ar en av NZ vackraste arkitekturmassigt atminstone. Gamla kyrkor och charmiga byggnader stracker sig langs en gata av butiker och matstallen (mest asiatiskt som i ovriga NZ). Forsta nattenh bodde vi hos en kompis som vi tror heter Will, men vi vagar inte fraga for nar vi traffade honom i Wanaka sparade Maria hans namn pa mobilen som Lewi. Hmm... Vi far ta reda pa det senare. Typiskt pinsamt.
Hur som helst, vi kunde inte med att bo dar mer an en natt trots att alla kiwis ar valdigt gastvanliga och dessa lat oss stanna hur lange vi ville. Det var det VIDRIGASTE vi nagonsin skadat. En eller tva dammrattor i ett horn eller tva ar helt ockej, jag ar inte den som ar den, MEN det lag fimpar, smuts och skrap i precis hela huset. Ett typiskt grabbhus som delades av fyra killar. Dom rokte pa och ja, haret stank nar vi flyttade oss darifran. Men trevliga, OCH for de som undar (kanske mamma, pappa och aldre slaktingar) - NEJ har inte testat och kommer aldrig att gora det. Det ar vidrigt och dumt och vill manniskor forstora sina kroppar pa det viset ar det upp till dem. En annan sak vi inte forstar ar varfor inte husen i NZ ar isolerade, det blir ju kallt. En-glas rutopr i fonstrena och allmanna skitbyggen. Mycket underligt!
Hur som helst, vi flyttade till ett hostel en bit fran centrum. Billigt men mogel i rummet var val inte riktigt idealiskt. Sa, det nya jakligt fraaacsha hostelet sprang vi pa i ett forsok att leta lite i Free Food hyllorna. Det ar lite av en sport namligen. Men, receptionen var for synlig och vi fragade istallet om vad det kostade att bo dar. 23 nzd var svaret, och eftersom vi betalade 22 innan tankte vi inte godta detta utan prutade ner priset till 22 nzd. Vi var jakligt nojda! Haha, bade jag och M ar generellt daliga pa att pruta, och nu..ja, vi prutade pa ett hostel!!
Forsokte ladda upp bilder men gick at pipan. Ha talamod, ni som vantar.
Simma lugnt, det gor vi!
Lisa
Morrie says Chur-Chur
Jaha. Nu gar det daligt.Var tid i Queenstown, festhuvudstaden i NZ, har varit ett maraton i ol och hamburgare. Vi tar det fran borjan.
Efter att ha kommit tillbaka fran Sydney och Fiji akte vi over till Sydon och Abel Tasman nationalpark. Dar begav vi oss ut pa en tva dagars kajak- och vandringstur. Vi, som aldrig kayakat for hade lagom mora armar och axlar efter en dags kayakande genom det klara vattnet. Helt fantastiskt harligt var det och vi kayakade bland salkolonier men 6 veckors gamla salungar som kom ut och lekte bland kayakerna, sa nara att man kunde rora dem.
Pa kvallen som vi i en hut (vad heter det pa svenska?) och eftersom det inte fanns ng elektricitet var det morkt klockan atta och sovdags.
Dagen efetr vandrade vi tillbaka.Vi hoppade pa den Kiwi buss vi skulle aka med langs hela vastkusten. Vi har aldrig stannat med samma buss och manniskor sa lange tidigare och var lite radda for att det bara skulle vara engelska 18-aringar. 40 av 50 passagerare var fran UK, men som tur var i var alder och det var ritkgit harliga manniskor. Vi hade ett mett and greet pa en pizzeria och bar forsta kvallen och kvall tva hade vi maskeradfest pa Pu Pub, en pub mitt ute i no where. Vi var helt klart snyggast i vara klanningar gjorda av lakan, plastblommor och fjadrar (Tarzan och jane-tema) och hade en kvall val vard att minnas.
I Wanaka gick vi pa bio, en biograf med soffor och bilar att sitta i istallet for saten och i pausen (!) pa filmen kom de in med varmt vitloksbord vi hade bestallt. Batre service pa en bio far mamn leta efter.
Och sa. Queenstown. Pa World bar serveras drinkarna i tekannor och Fergburger ar mer busy an Max pa Hamngatan en sen fredagkvall. Mycket festande. Vi fortsatte pa det inslagna sparet och insag i morse att vi festat 11 av 19 dagar i NZ sen vi kom tillbaka. Det har blivit lite for manga tea pots, lite for manga Fergburger och lite for manga sena kvallar. Darfor flyr vi faltet idag och tar oss ner till Dunedin, storsta studentstaden i NZ.
Vad mer ska jag saga? Vi missade bussen i morse, pengarna ar slut och Fergburger har satt sina spar: vi ar fetare an nansin.
Ha det bra, vi ska pa rehab.
Maria
Efter att ha kommit tillbaka fran Sydney och Fiji akte vi over till Sydon och Abel Tasman nationalpark. Dar begav vi oss ut pa en tva dagars kajak- och vandringstur. Vi, som aldrig kayakat for hade lagom mora armar och axlar efter en dags kayakande genom det klara vattnet. Helt fantastiskt harligt var det och vi kayakade bland salkolonier men 6 veckors gamla salungar som kom ut och lekte bland kayakerna, sa nara att man kunde rora dem.
Pa kvallen som vi i en hut (vad heter det pa svenska?) och eftersom det inte fanns ng elektricitet var det morkt klockan atta och sovdags.
Dagen efetr vandrade vi tillbaka.Vi hoppade pa den Kiwi buss vi skulle aka med langs hela vastkusten. Vi har aldrig stannat med samma buss och manniskor sa lange tidigare och var lite radda for att det bara skulle vara engelska 18-aringar. 40 av 50 passagerare var fran UK, men som tur var i var alder och det var ritkgit harliga manniskor. Vi hade ett mett and greet pa en pizzeria och bar forsta kvallen och kvall tva hade vi maskeradfest pa Pu Pub, en pub mitt ute i no where. Vi var helt klart snyggast i vara klanningar gjorda av lakan, plastblommor och fjadrar (Tarzan och jane-tema) och hade en kvall val vard att minnas.
I Wanaka gick vi pa bio, en biograf med soffor och bilar att sitta i istallet for saten och i pausen (!) pa filmen kom de in med varmt vitloksbord vi hade bestallt. Batre service pa en bio far mamn leta efter.
Och sa. Queenstown. Pa World bar serveras drinkarna i tekannor och Fergburger ar mer busy an Max pa Hamngatan en sen fredagkvall. Mycket festande. Vi fortsatte pa det inslagna sparet och insag i morse att vi festat 11 av 19 dagar i NZ sen vi kom tillbaka. Det har blivit lite for manga tea pots, lite for manga Fergburger och lite for manga sena kvallar. Darfor flyr vi faltet idag och tar oss ner till Dunedin, storsta studentstaden i NZ.
Vad mer ska jag saga? Vi missade bussen i morse, pengarna ar slut och Fergburger har satt sina spar: vi ar fetare an nansin.
Ha det bra, vi ska pa rehab.
Maria
tisdag 5 maj 2009
Var glad, du ar pa Fiji!
Bula! Fran att ligga pa en strand under brannande solsken med turkostfargat hav precis dar vattnet tar vid till kyla och friska vindar sittandes i koket pa ett hostel med en alldeles for hogljudd tv i bakrunden samt SJUKT JOBBIGA BARN!!!!! Det ar ungefar sa situationen ser ut for mig nu. Harligt va?
Ar alltsa tillbaka i NZ och ska ta oss soderut. Just nu i Wellington, imorgon hoppar vi pa Kiwi-bussen igen. Vi har handlat mat i mangder, mest konserver, ris och annat nodvandigt. Inget extra sa som saser och kryddor for det ar sadant vi hittar. Och det har vi redan hunnit med - en chilisas som kan bli perfekt till vara bonor och ris. Sa klart, vad trodde du?
Jaja, jag ar supertrott och vill sova nu. Kanner mig inte speciellt inspirerad att skriva om underbara Fiji. Men ska gora ett forsok. Hoppas ni far en nagorlunda bild av det jag upplevde under de 10 dagar vi vistades dar.
Efter en helkvall i Sydney, festandes till tidig morgon packade vi vara vaskor (som vanligt nar det galler oss lite forsent), stressade ut fortfarande lite glada i hatten (Maria hade dessutom pa sig en hatt som hon snott av en bartender tidigare under veckan), haffade en taxi som tog oss till flygplatsen. Val dar hasslade vi massa anda till vi somnade stup i ett.
Pa flygplatsen i Nadi blev vi upphamtade av en kvinna som skulle ta oss till vart forbokade hostel. Hon hjalpte oss aven att planera var resa dar, batar till oar osv.
Hostelet i Nadi var grymt ackligt. Rummet vi blev tilldelade luktade mogel och damm. Svetten bubblade och fyllde vara sangar nar vi tog en nap innan maten. En rolig anektod var att nar vi vaknade sa Maria"Det ar nog bast vi tar pa oss solkram!" Varpa jag svarade "Ja, det borde vi verkligen" Vi kom ut och det var kolsvart. Sen blev vi sljutsade till McDonalds som var det enda stallet oppet (sondag). Jaja, det blev en varm natt. Vi kunde inte vanta tills vi skulle ta baten dagen efter fran fasten till en o i havet.
Vi blev hamtade tidigt nasta morgon av en vanlig motorbat som skulle ta oss tva timmar bort och ut. Det var harligt att fardas pa under solen pa det klara vattnet. Jag hade handen i och det svalkade skont. Vi akte forbi manga oar pa vagen, en del var stora och en del var sma.... och nagra med socker pa. Haha, valdigt kul. Jag och Maria log da och da till varandra, sa glojda over att vara pavag, att allt var sa perfekt det kunde bli. Vi fick nog bada ett lyckorus.
Val framme vid Mana Island dar vi skulle bo mottes vi av en gitarrspelande trio med kjol som sjong en liten valkomstsang. Det var trevligt, vi tackade och var glada. Vi hade som vanligt flyt och fick bo i ett femsangars dorm dar vi bodde sjalva. Okej, det bodde en annan tjej dar som vi kallar Ursula. Vi stotte pa henne i Taupo tidigare, hon jobbade i receptionen pa ett hostel vi bodde pa och var otrevlig och inte alls serviceminden. Hon ogillade oss av nagon aledning och det var ingen skillnad nu. Men hon flyttade ut och vi skrattade hogt Yes!! Nu var vi ensamma. Som vanligt har vi tur.
Hur som helst, Mana var en lite storre o med en lang strand pa vardera sida om on. Det ar en av de storsta oarna i ogruppen Mamanucas, dit de flesta aker till. Det fanns flera hostel men vi bodde pa Ratu Kini. Helt klart prisvart! Det sepalar egentligen ingen roll var man bor, bara att vakna upp till denna utsikt var mer an man kan onska. Det var ett paradis och stamningen sa relaxad och skon som vantat.
Vi traffade bla. tva mexikaner, en galen tyska och tre trevliga tjejer fran Gotland. Hade manga roliga kvallar och harliga dagar vid stranden. Bilder sager mer, och de kommer att laggas upp, men det tar tid. Vi hade kopt tva flaskor Gin tidigare pa flygplatsen, det borde vi inte ha gjort. Eller jo visst, men Maria sprang tack vare den RAKT in i en stock och skadade tan rejalt. Tydligen hade hon varit alldeles for rund under fotterna for att ga sa hade tagit beslutet att springa istallet. Klyftigt! Jag virrade bort till andra sidan on och, skadade fotterna lite mer. Det ar exakt sa minnen blir till..exakt exakt! Morgonen efter vaknade vi som vanligt. Maria fragade "Lisa, ar det inte konstigt att jag har ont i huvudet?" Da endast iford trosor och en jacka. Jag svarade "Nej, titta pa hur du ser ut" Varpa vi skrattade och Maria skrek av ren frustration "Haaaallllaaaaa, kebabvagnen ligger ditat, ditt vanster!!!! Vi saljer bara varmkorv har!!!" Kul morgon. sen hade vi sandkrig och hasslade vid strandkanten.
Vi hade ocksa en lagereld o drack kokosmjolk direkt ur kokosnotterna och drack kava (fijis hallucigena nationaldryck, men enda effekten var att man blev lite domnad i lapparna ett par minuter. Om man draack mer blev det sakert mer effekt, men det smakade lervatten sa vi avstod..).
Till helgen bar det av till en annan o, Beachcomber Island. Lite dyrare men sa mycket mat. Det var buffe tre ganger om dagen och vi at sa vi sprack...nastan. Det ar lite av en partyo och det utnyttjade vi rejalt. Fortfarande en flaska Gin kvar (jag ogillade gin starkt redan innan). Vi har bilder av nar Maria kastar sig pa den sandfyllda marken inne i baren helt ohammat utan att ta emot sig med handerna. Vi funderade lange pa varfor hon gjorde denna dumdristiga handling. En av irlandarna forklarade att Maria tyckte det var kul! Samtidigt hade denna irlandare spelat luftgitarr pa benet medan Maria legat i sanden. Maste varit en rolig syn.
Sa nu har hon aven varkande revben. Mycket klyftigt. Jag ramlade pa en klippa vid stranden och har nu ett brutalt blamarke pa kroppen. Ni ska fa se bilder senare. Aven pa Maria. Haha. Har aven cuttat min lillta. Marias hatt ar nu borta och begraven.
Ja, nu far ni inte tro att semestern endast bestod av ett galet drickande. Vi parasailade ocksa. Jag har gjort det tidigare men Maria som ar hojdradd var glad attjag overtalade henne. Det var sjukt vackert att se Fiji och alla dess oar uppifran. Vinden i haret och kameran i ett fast grepp. Min bok A thousand splendid suns blev dyblot en gang nar jag satt vid strandkanten och laste. En massiv vag skoljde upp och den drunknade nastan men gar fortfarande att lasa. Luktar lite unket bara.
Dagen efter akte vi ut till ett korallrev dar vi snorklade och sag otroliga koraller, ett rymdlandskap med fiskar jag knappt trodde fanns. Det var en haftig upplevelse som jag sent kommer glomma. Jag har btw sa himla daligt lokalsinne, gick tom vilse pa denna o som inte var storre an att man kunde ga runt den pa knappt tio min.
Fiji var allt och lite till. Hade garna stannat langre, men planboken sa nej. Typiskt daligt. Det var verkligen varldels harligaste och mest underbara semester! Men jag ar glad att vara tillbaka i NZ, kanns som hemma. Varje gang nagon fragade om vad vara planer var efter Fiji sa vi att v skulle aka hem, men rattade oss fort. Det hande flera ganger. Lite kul faktiskt. Nu vantar vandringar och kayaking (trots onda fotter och tar), sen glaciarvandringar och Skydiving. Aventyr efter aventyr. Spannande varre! Nu ar jag inte lika trott langre. har druckigt tranbarsjuice och atit nudlar. Vilken harlig combo.
Har forresten packat om vara vaskor idag, upprepat till varandra manga ganger att "Jag blir helt exalterad, det ar sa kul att packa om. Det kanns sa bra!!" helt ovetandes om att det satt en svensk kille i rummet som av nagon anlednig inte ville avsloja sin nationalitet. Dar satt vi som tva retards. Men sa ar det alltid. Vi gillar det.
Vet inte om jag har berattat det men jag har haft sonder en spegel och som det flesta vet ar jag ganska vidskeplig. Det betyder ju SJU ARS OLYCKA!!! Aaaaneeej! Aja, jag hoppas pa det basta.
Nu ska jag sluta hassla och se framemot att komma till Nelson pa vastkusten imorgon.
Vi hors snart!
Ha det gott, det har vi!
Lisa
Ar alltsa tillbaka i NZ och ska ta oss soderut. Just nu i Wellington, imorgon hoppar vi pa Kiwi-bussen igen. Vi har handlat mat i mangder, mest konserver, ris och annat nodvandigt. Inget extra sa som saser och kryddor for det ar sadant vi hittar. Och det har vi redan hunnit med - en chilisas som kan bli perfekt till vara bonor och ris. Sa klart, vad trodde du?
Jaja, jag ar supertrott och vill sova nu. Kanner mig inte speciellt inspirerad att skriva om underbara Fiji. Men ska gora ett forsok. Hoppas ni far en nagorlunda bild av det jag upplevde under de 10 dagar vi vistades dar.
Efter en helkvall i Sydney, festandes till tidig morgon packade vi vara vaskor (som vanligt nar det galler oss lite forsent), stressade ut fortfarande lite glada i hatten (Maria hade dessutom pa sig en hatt som hon snott av en bartender tidigare under veckan), haffade en taxi som tog oss till flygplatsen. Val dar hasslade vi massa anda till vi somnade stup i ett.
Pa flygplatsen i Nadi blev vi upphamtade av en kvinna som skulle ta oss till vart forbokade hostel. Hon hjalpte oss aven att planera var resa dar, batar till oar osv.
Hostelet i Nadi var grymt ackligt. Rummet vi blev tilldelade luktade mogel och damm. Svetten bubblade och fyllde vara sangar nar vi tog en nap innan maten. En rolig anektod var att nar vi vaknade sa Maria"Det ar nog bast vi tar pa oss solkram!" Varpa jag svarade "Ja, det borde vi verkligen" Vi kom ut och det var kolsvart. Sen blev vi sljutsade till McDonalds som var det enda stallet oppet (sondag). Jaja, det blev en varm natt. Vi kunde inte vanta tills vi skulle ta baten dagen efter fran fasten till en o i havet.
Vi blev hamtade tidigt nasta morgon av en vanlig motorbat som skulle ta oss tva timmar bort och ut. Det var harligt att fardas pa under solen pa det klara vattnet. Jag hade handen i och det svalkade skont. Vi akte forbi manga oar pa vagen, en del var stora och en del var sma.... och nagra med socker pa. Haha, valdigt kul. Jag och Maria log da och da till varandra, sa glojda over att vara pavag, att allt var sa perfekt det kunde bli. Vi fick nog bada ett lyckorus.
Val framme vid Mana Island dar vi skulle bo mottes vi av en gitarrspelande trio med kjol som sjong en liten valkomstsang. Det var trevligt, vi tackade och var glada. Vi hade som vanligt flyt och fick bo i ett femsangars dorm dar vi bodde sjalva. Okej, det bodde en annan tjej dar som vi kallar Ursula. Vi stotte pa henne i Taupo tidigare, hon jobbade i receptionen pa ett hostel vi bodde pa och var otrevlig och inte alls serviceminden. Hon ogillade oss av nagon aledning och det var ingen skillnad nu. Men hon flyttade ut och vi skrattade hogt Yes!! Nu var vi ensamma. Som vanligt har vi tur.
Hur som helst, Mana var en lite storre o med en lang strand pa vardera sida om on. Det ar en av de storsta oarna i ogruppen Mamanucas, dit de flesta aker till. Det fanns flera hostel men vi bodde pa Ratu Kini. Helt klart prisvart! Det sepalar egentligen ingen roll var man bor, bara att vakna upp till denna utsikt var mer an man kan onska. Det var ett paradis och stamningen sa relaxad och skon som vantat.
Vi traffade bla. tva mexikaner, en galen tyska och tre trevliga tjejer fran Gotland. Hade manga roliga kvallar och harliga dagar vid stranden. Bilder sager mer, och de kommer att laggas upp, men det tar tid. Vi hade kopt tva flaskor Gin tidigare pa flygplatsen, det borde vi inte ha gjort. Eller jo visst, men Maria sprang tack vare den RAKT in i en stock och skadade tan rejalt. Tydligen hade hon varit alldeles for rund under fotterna for att ga sa hade tagit beslutet att springa istallet. Klyftigt! Jag virrade bort till andra sidan on och, skadade fotterna lite mer. Det ar exakt sa minnen blir till..exakt exakt! Morgonen efter vaknade vi som vanligt. Maria fragade "Lisa, ar det inte konstigt att jag har ont i huvudet?" Da endast iford trosor och en jacka. Jag svarade "Nej, titta pa hur du ser ut" Varpa vi skrattade och Maria skrek av ren frustration "Haaaallllaaaaa, kebabvagnen ligger ditat, ditt vanster!!!! Vi saljer bara varmkorv har!!!" Kul morgon. sen hade vi sandkrig och hasslade vid strandkanten.
Vi hade ocksa en lagereld o drack kokosmjolk direkt ur kokosnotterna och drack kava (fijis hallucigena nationaldryck, men enda effekten var att man blev lite domnad i lapparna ett par minuter. Om man draack mer blev det sakert mer effekt, men det smakade lervatten sa vi avstod..).
Till helgen bar det av till en annan o, Beachcomber Island. Lite dyrare men sa mycket mat. Det var buffe tre ganger om dagen och vi at sa vi sprack...nastan. Det ar lite av en partyo och det utnyttjade vi rejalt. Fortfarande en flaska Gin kvar (jag ogillade gin starkt redan innan). Vi har bilder av nar Maria kastar sig pa den sandfyllda marken inne i baren helt ohammat utan att ta emot sig med handerna. Vi funderade lange pa varfor hon gjorde denna dumdristiga handling. En av irlandarna forklarade att Maria tyckte det var kul! Samtidigt hade denna irlandare spelat luftgitarr pa benet medan Maria legat i sanden. Maste varit en rolig syn.
Sa nu har hon aven varkande revben. Mycket klyftigt. Jag ramlade pa en klippa vid stranden och har nu ett brutalt blamarke pa kroppen. Ni ska fa se bilder senare. Aven pa Maria. Haha. Har aven cuttat min lillta. Marias hatt ar nu borta och begraven.
Ja, nu far ni inte tro att semestern endast bestod av ett galet drickande. Vi parasailade ocksa. Jag har gjort det tidigare men Maria som ar hojdradd var glad attjag overtalade henne. Det var sjukt vackert att se Fiji och alla dess oar uppifran. Vinden i haret och kameran i ett fast grepp. Min bok A thousand splendid suns blev dyblot en gang nar jag satt vid strandkanten och laste. En massiv vag skoljde upp och den drunknade nastan men gar fortfarande att lasa. Luktar lite unket bara.
Dagen efter akte vi ut till ett korallrev dar vi snorklade och sag otroliga koraller, ett rymdlandskap med fiskar jag knappt trodde fanns. Det var en haftig upplevelse som jag sent kommer glomma. Jag har btw sa himla daligt lokalsinne, gick tom vilse pa denna o som inte var storre an att man kunde ga runt den pa knappt tio min.
Fiji var allt och lite till. Hade garna stannat langre, men planboken sa nej. Typiskt daligt. Det var verkligen varldels harligaste och mest underbara semester! Men jag ar glad att vara tillbaka i NZ, kanns som hemma. Varje gang nagon fragade om vad vara planer var efter Fiji sa vi att v skulle aka hem, men rattade oss fort. Det hande flera ganger. Lite kul faktiskt. Nu vantar vandringar och kayaking (trots onda fotter och tar), sen glaciarvandringar och Skydiving. Aventyr efter aventyr. Spannande varre! Nu ar jag inte lika trott langre. har druckigt tranbarsjuice och atit nudlar. Vilken harlig combo.
Har forresten packat om vara vaskor idag, upprepat till varandra manga ganger att "Jag blir helt exalterad, det ar sa kul att packa om. Det kanns sa bra!!" helt ovetandes om att det satt en svensk kille i rummet som av nagon anlednig inte ville avsloja sin nationalitet. Dar satt vi som tva retards. Men sa ar det alltid. Vi gillar det.
Vet inte om jag har berattat det men jag har haft sonder en spegel och som det flesta vet ar jag ganska vidskeplig. Det betyder ju SJU ARS OLYCKA!!! Aaaaneeej! Aja, jag hoppas pa det basta.
Nu ska jag sluta hassla och se framemot att komma till Nelson pa vastkusten imorgon.
Vi hors snart!
Ha det gott, det har vi!
Lisa
fredag 17 april 2009
No sausages mehr!!!!
Nu ar vi i Sydney hos Nils. Det ar jattekul. Igar var vi pa Bondi Beach och badade, det var jattehoga vagor och jattekul. En jatterando sak som hande nar vi vantade pa Nils och Gustav som handlade McDonken sa stote vi ihop med Malin och Jonna, de anda trevliga svenskarna vi traffat i NZ och nu var de i Oz. Sjukt och jatteroligt! Sen i alla fall gick vi pa after beach pa Ottos och drack Tobleronedrinkar och Lynchberg Lemonade med Nils, Gustav och nagra av deras vanner. Det var jattekul. Sen gick jag och Lisa hem och lagade Chili con carne. Det var jattekul, for vi hade mer an tre ingredienser!!!
Sen at vi maten nar Nils och de andra kom hem. Det var jattekul, for det var sa gott.
Sen satt vi har och drack lite vin och det var jattekul.
Sen akte vi in till stan och blev nekade pa en klubb for nagra hade sneakers pa sig (daribland jag). Det var inte sa kul. Men vi gick till Hugos, en annan klubb och dar hade vi jattekul. Jag drack vodka lime soda och whiskey-cola. Det var jattegott (eller inte jattejatte, for vodka lime soda smakar inte sa mycket om jag ska vara arlig).
Sen akte vi hem och nu har vi atit frukost:LYXFRUKOST! Agg, grot md banan(!!!) och macka med keso och skinka. Och te och apelsinjuice. Det var jattekul att ata tyckte Lisa. Jag tyckte det var jattegott. Nu ska vi kanske spela kort och lang. Det ska bli jattekul, for jag r sa bra pa det och vinner nastan alltid. Min mamma vinner aldrig. Eller det hande en gang i julas faktiskt. Att hon vann alltsa.
Har kommer lite saker vi har glomt att beratta. Val varda att lasas, de ar jattekul!!!!
En rolig sak som Ruben sa nar han lagade mat och jag satt och klurade pa en bokstavsgata:
"Do you have eggs?"
och jag svarade:
"In our alphabet?"
(Jag trodde han sa "do you have x?")
En gang nar vi satt i Hot Pools i Taupo satt dar en snubbe fran Peru som alltid ar dar och sa satt dar en korean som var jattelattlurad. Han fran Peru lurade koreanen atthan egentligen bodde pa Antarktis dar han var den enda invanaren och dar han skulle oppna en supermarket for pingvinerna. For att komma till Antarktis var man tvungen att hoppa fallskarm och for att komma darifran var man tvungen att hoppa bungy jump in i ett flygplan. Koreanen trodde pa det. Det var jattekul!!!
Sen fragade koreanen oss om vi hade sno i Sverige, vilket vi har. (Ja, det har vi! sager Lisa) Koreanen blev helt till sig och fragade oss:
"Do you sometimes make small balls of snow and throw at each other? Do you sometimes put rocks in them and throw at each other?!?!?!?"
Eh nej. Det var jattekuk. Oj, jag menar jattekul!!!
Nu lyssnar jag pa Gamle svarten, da tanker jag pa min pappa. Ibland brukar jag sjunga den for Lisa nar vi ska sova.
En undring fran Lisa: Ar det gott att ha salt i kaffet kanske?
Forresten, vi ar gladback idag, dvs lite bakfulla och jatteglada. Det gillar vi att vara, for det ar jattekul!!!!
En annan sak: Iforrgar flog vi Wellington-Auckland, Auckland-Brisbane, Brisbane-Sydney. Det tog 11 timmar. Onodigt och inte alls jattekul utan faktiskt jattejobbigt.
Ha det retarderat, det har vi!
Maria har skrivit mest men Lisa har suttit bredvid med sitt glada humor.
Sen at vi maten nar Nils och de andra kom hem. Det var jattekul, for det var sa gott.
Sen satt vi har och drack lite vin och det var jattekul.
Sen akte vi in till stan och blev nekade pa en klubb for nagra hade sneakers pa sig (daribland jag). Det var inte sa kul. Men vi gick till Hugos, en annan klubb och dar hade vi jattekul. Jag drack vodka lime soda och whiskey-cola. Det var jattegott (eller inte jattejatte, for vodka lime soda smakar inte sa mycket om jag ska vara arlig).
Sen akte vi hem och nu har vi atit frukost:LYXFRUKOST! Agg, grot md banan(!!!) och macka med keso och skinka. Och te och apelsinjuice. Det var jattekul att ata tyckte Lisa. Jag tyckte det var jattegott. Nu ska vi kanske spela kort och lang. Det ska bli jattekul, for jag r sa bra pa det och vinner nastan alltid. Min mamma vinner aldrig. Eller det hande en gang i julas faktiskt. Att hon vann alltsa.
Har kommer lite saker vi har glomt att beratta. Val varda att lasas, de ar jattekul!!!!
En rolig sak som Ruben sa nar han lagade mat och jag satt och klurade pa en bokstavsgata:
"Do you have eggs?"
och jag svarade:
"In our alphabet?"
(Jag trodde han sa "do you have x?")
En gang nar vi satt i Hot Pools i Taupo satt dar en snubbe fran Peru som alltid ar dar och sa satt dar en korean som var jattelattlurad. Han fran Peru lurade koreanen atthan egentligen bodde pa Antarktis dar han var den enda invanaren och dar han skulle oppna en supermarket for pingvinerna. For att komma till Antarktis var man tvungen att hoppa fallskarm och for att komma darifran var man tvungen att hoppa bungy jump in i ett flygplan. Koreanen trodde pa det. Det var jattekul!!!
Sen fragade koreanen oss om vi hade sno i Sverige, vilket vi har. (Ja, det har vi! sager Lisa) Koreanen blev helt till sig och fragade oss:
"Do you sometimes make small balls of snow and throw at each other? Do you sometimes put rocks in them and throw at each other?!?!?!?"
Eh nej. Det var jattekuk. Oj, jag menar jattekul!!!
Nu lyssnar jag pa Gamle svarten, da tanker jag pa min pappa. Ibland brukar jag sjunga den for Lisa nar vi ska sova.
En undring fran Lisa: Ar det gott att ha salt i kaffet kanske?
Forresten, vi ar gladback idag, dvs lite bakfulla och jatteglada. Det gillar vi att vara, for det ar jattekul!!!!
En annan sak: Iforrgar flog vi Wellington-Auckland, Auckland-Brisbane, Brisbane-Sydney. Det tog 11 timmar. Onodigt och inte alls jattekul utan faktiskt jattejobbigt.
Ha det retarderat, det har vi!
Maria har skrivit mest men Lisa har suttit bredvid med sitt glada humor.
måndag 13 april 2009
En till steg i ratt riktning
Nu ar vi pa resande fot igen. Kommer att sakna Taupo, men kanns bra att forflytta sig igen.
Sa, vad var Taupo for mig egentligen. Ja...en mysig liten stad nara vattnet, underbara promenadstrak langs sjon, de snotackta bergen langt bortom sjon. Total sinnesro, mycket fest vilket storde sinnesron sa klart men kul har det varit. Manga snurriga bakisdagar, stadning, bad i kallt samt varmt vatten. Livsfarlig bungy (kandes sa i alla fall), crossingen (som jag annu inte berattat om) och trevliga vakter, bartendrar som helt klart visste vilka vi var efter dessa veckor (bade pa gott och ont). Det ar harliga minnen jag tar med mig darifran.
Nu ska jag beratta lite om Tongariro Crossing. En sjutimmars vandring over berg, dalar och kratrar. Otroliga landskap, precis som jag forestallt mig NZ att vara och sa mycket mer. Kommer sa smaningom lagga upp bilder. Far bli nar vi kommer till Sydney. Kan inte riktigt beskriva med ord kanslan av att se ut over en sjo dar ett snotackt berg speglar sig i vattnet. Det jag vet ar att nar jag ser detta vet att det ar i naturen jag ar lycklig. Far ett grymt lyckorus och vet att det ar dar jag hor hemma. En befriande kansla att veta vad jag ska strava efter resten av mitt liv.
Hur som helst... Vi hade blivit tillsagda att det skulle vara svinkallt sa vi kladde pa oss for fullt, lager pa lager. Och ja, lager efter lager togs av. Det var varmt, trots hoga berg, vindar och sno. Benen varkte. Valbehovd traning.
Nu ar det dags att bli fit igen (inte for att jag har varit det innan) men efter fikabrod varje dag under jobbtid i Taupo har en mage vaxt sig fram. Bort!
Befinner mig just nu i Wellington. Tog mig upp tidigt, satte mig vid vattnet och laste en bok. Sa himla harligt. Kom hit igar efter att ha mellanlandat i River Valley. Har inte hunnit se sa mycket av stan an men ar pa god vag. Imorgon fest, onsdagar ska tydligen vara bra. Torsdag Sydney.
Ser framemot det mesta vi har kvar pa resan. Vi har inte ens kommit halvvags an. Ser till och med framemot att borja snala igen, att kunna blunda och njuta av kanslan att tanka pa mat. Det ar kul att se hur lite pengar man kan spendera och anda ha lika kul och uppleva minst lika mycket som det pengar kan ge.
Har sokt in till universitet nu. Kanns helt okej. Men min stress over att borja studera har forsvunnit. Vill inte hoppa pa nagot bara for att jag maste. Ni kloka som hort mig alta detta ahr sakerligen beratta det for mig ett antal ggr. Antligen har jag forstatt det sjalv. Livet ar sa mycket mer. Krav och stress ger ingen livskvalitet.
Nu ska jag vandra vidare. Ser framemot ris, bonor och en freefood dressing ikvall!
Ha det gott, det har vi!
Lisa
Sa, vad var Taupo for mig egentligen. Ja...en mysig liten stad nara vattnet, underbara promenadstrak langs sjon, de snotackta bergen langt bortom sjon. Total sinnesro, mycket fest vilket storde sinnesron sa klart men kul har det varit. Manga snurriga bakisdagar, stadning, bad i kallt samt varmt vatten. Livsfarlig bungy (kandes sa i alla fall), crossingen (som jag annu inte berattat om) och trevliga vakter, bartendrar som helt klart visste vilka vi var efter dessa veckor (bade pa gott och ont). Det ar harliga minnen jag tar med mig darifran.
Nu ska jag beratta lite om Tongariro Crossing. En sjutimmars vandring over berg, dalar och kratrar. Otroliga landskap, precis som jag forestallt mig NZ att vara och sa mycket mer. Kommer sa smaningom lagga upp bilder. Far bli nar vi kommer till Sydney. Kan inte riktigt beskriva med ord kanslan av att se ut over en sjo dar ett snotackt berg speglar sig i vattnet. Det jag vet ar att nar jag ser detta vet att det ar i naturen jag ar lycklig. Far ett grymt lyckorus och vet att det ar dar jag hor hemma. En befriande kansla att veta vad jag ska strava efter resten av mitt liv.
Hur som helst... Vi hade blivit tillsagda att det skulle vara svinkallt sa vi kladde pa oss for fullt, lager pa lager. Och ja, lager efter lager togs av. Det var varmt, trots hoga berg, vindar och sno. Benen varkte. Valbehovd traning.
Nu ar det dags att bli fit igen (inte for att jag har varit det innan) men efter fikabrod varje dag under jobbtid i Taupo har en mage vaxt sig fram. Bort!
Befinner mig just nu i Wellington. Tog mig upp tidigt, satte mig vid vattnet och laste en bok. Sa himla harligt. Kom hit igar efter att ha mellanlandat i River Valley. Har inte hunnit se sa mycket av stan an men ar pa god vag. Imorgon fest, onsdagar ska tydligen vara bra. Torsdag Sydney.
Ser framemot det mesta vi har kvar pa resan. Vi har inte ens kommit halvvags an. Ser till och med framemot att borja snala igen, att kunna blunda och njuta av kanslan att tanka pa mat. Det ar kul att se hur lite pengar man kan spendera och anda ha lika kul och uppleva minst lika mycket som det pengar kan ge.
Har sokt in till universitet nu. Kanns helt okej. Men min stress over att borja studera har forsvunnit. Vill inte hoppa pa nagot bara for att jag maste. Ni kloka som hort mig alta detta ahr sakerligen beratta det for mig ett antal ggr. Antligen har jag forstatt det sjalv. Livet ar sa mycket mer. Krav och stress ger ingen livskvalitet.
Nu ska jag vandra vidare. Ser framemot ris, bonor och en freefood dressing ikvall!
Ha det gott, det har vi!
Lisa
Vi gillar missforstand
Eftersom vi ar en sadan harlig blandning av manniskor har pa Rainbow: svenskar, hollandare, tyskar, nyzeelandare, engelsman mfl blir det ibland lite missforstand. Har bjuder vi pa vara basta!
"In Sweden, we have your R:s (arse) Ruben!" /Lisa
"Where is your t-shirt?" /Ruben"Thanks!" /Maria (Jag trodde han "nice t-shirt!")
"We are going to octberfest this year" /Sebastian "Really? When is that?" /Lisa
"You didn't die yesterday" /Ruben "No, Lisa wasn't here!" / Maria (Ruben hade forutspatt att jag skulle do genom att lasa mina hander. Jag trodde han sa dive, alltsa hoppa fallskarm...)
"How's your hand?" /Ruben "Head? Hand? Head?" /Lisa (Det ar inte alltid helt enkelt att forsta Rubens uttal och Lisa hade en nastyhand och huvudvark)
PS. Ett typiskt bra exempel pa grotesko http://www.youtube.com/watch?v=cJa7J5fBbCQ
"In Sweden, we have your R:s (arse) Ruben!" /Lisa
"Where is your t-shirt?" /Ruben"Thanks!" /Maria (Jag trodde han "nice t-shirt!")
"We are going to octberfest this year" /Sebastian "Really? When is that?" /Lisa
"You didn't die yesterday" /Ruben "No, Lisa wasn't here!" / Maria (Ruben hade forutspatt att jag skulle do genom att lasa mina hander. Jag trodde han sa dive, alltsa hoppa fallskarm...)
"How's your hand?" /Ruben "Head? Hand? Head?" /Lisa (Det ar inte alltid helt enkelt att forsta Rubens uttal och Lisa hade en nastyhand och huvudvark)
PS. Ett typiskt bra exempel pa grotesko http://www.youtube.com/watch?v=cJa7J5fBbCQ
lördag 11 april 2009
Lite mer saker vi sager...
Saklart, vad trodde du? Som Jolanta i HippHipp sager det. Ocksa mycket anvandbart.
Har pa hostellet haller alla pa att lara sig svenska och vi hor 10 olika verisoner av Forlat, Hall kaften, Jaja kanon, Sluta din slampa, Var kan jag kopa hasch och Jag forstar inte. De ar sadar duktiga pa det. A andra sidan ar var spanska, hollandska och tyska inte utmarkta sa vi kan inte klaga for mycket pa dem.
Har pa hostellet haller alla pa att lara sig svenska och vi hor 10 olika verisoner av Forlat, Hall kaften, Jaja kanon, Sluta din slampa, Var kan jag kopa hasch och Jag forstar inte. De ar sadar duktiga pa det. A andra sidan ar var spanska, hollandska och tyska inte utmarkta sa vi kan inte klaga for mycket pa dem.
Universitetet?
Vem vill bry sig om utbildning nar man kan ata chocklad och sitta vid Lake Taupo hela dagarna? Insag just att jag stavade fel pa choklad, kanske dags att aktivera hjarnan anda?
Lite mer saker vi sager: Exakt, exakt! - En tvangstanke att saga exakt tva ggr sa fort vi kan om man sager exakt av nagon annan anledning.
Jo, det kan vi! - Som i pensionsreklamen, otroligt anvandbar mening!
Han har inte riktigt alla maorier i whakan. - Hissen gar inte hela vagen upp-rip off
Haromdagen nar det var 1a april bytte Ruben och Sebastian rumsnumrena pa dorrarna i korridoren pa hostellet. det var ganska forvirrat och valdigt roligt. \
Ha det gott, det har vi!
Maria
Lite mer saker vi sager: Exakt, exakt! - En tvangstanke att saga exakt tva ggr sa fort vi kan om man sager exakt av nagon annan anledning.
Jo, det kan vi! - Som i pensionsreklamen, otroligt anvandbar mening!
Han har inte riktigt alla maorier i whakan. - Hissen gar inte hela vagen upp-rip off
Haromdagen nar det var 1a april bytte Ruben och Sebastian rumsnumrena pa dorrarna i korridoren pa hostellet. det var ganska forvirrat och valdigt roligt. \
Ha det gott, det har vi!
Maria
onsdag 1 april 2009
Nicknames
Har ar vara vanner och alla som vi kanner.. Eller i alla fall alla varda ett smeknamn!
Freaky Foot
Stan-Banan
Vulgo
Grotesko
Roda trojan
Kroppen
Californiacation
Mike-Svino
Thomas
Rice, not pasta
Thailandsvensken
Hysterostirro
Stirro
Robbie Williams
Drinkkoparen
Vidro
Libby
Blair Witch
Peruk/Satan
Bitterparet
Adelsten/Eskil
Blixtlas/Teknikern
Spindel/Kavaj
Lukta gott
Den lilla svarta
ByronPirate
Manen
Den med morka haret som vi gillar
Hovdingen
Chefen
Three piece Tanja
Kladdos
Ha det gott, det har vi!
Freaky Foot
Stan-Banan
Vulgo
Grotesko
Roda trojan
Kroppen
Californiacation
Mike-Svino
Thomas
Rice, not pasta
Thailandsvensken
Hysterostirro
Stirro
Robbie Williams
Drinkkoparen
Vidro
Libby
Blair Witch
Peruk/Satan
Bitterparet
Adelsten/Eskil
Blixtlas/Teknikern
Spindel/Kavaj
Lukta gott
Den lilla svarta
ByronPirate
Manen
Den med morka haret som vi gillar
Hovdingen
Chefen
Three piece Tanja
Kladdos
Ha det gott, det har vi!
tisdag 31 mars 2009
Hej Allihopa!
Saker vi inte vill erkanna:
- Vi gillar att lukta pa fingrarna efter att vi hackat lok.
- Maria njuter av att diska skarbrador. Det ar nagot med ljudet, loddret och kanslan i handen.
- Maria gillar att titta pa Sebastians fotter nar han gar barfota. Han har varldens vackraste fotter.
- Vi gillar Rubens ben. Han har varldens vackraste ben. Detta har resulterat i att Sebastian numer har kangor och Ruben langkjol pa sig nar de spelar biljard.
I ovrigt kan vi beratta att vi nu bokat flyg till Sydney och Fiji. Till Sydney aker vi den 16e april och darifran till Fiji den 26e. Tillbaka i Wellington, NZ, ar vi 5e maj. Lite valbehovlig (?) semester fran semestern.
Birgitta kommeterade om vart Bungyhopp: "Det ar nastan som Rysk roulett!", vilket fick oss att fundera pa vad som faktiskt ar farligt pa NZ. Darfor kan vi med stolthet presentera var nya lista:
Olika satt att do pa pa NZ:
- Ga over gatan. Har finns nastan inga overgangsstallen alls, vi har bara sett tva stycken i Taupo dar vi nu har bott i tre veckor. Kiwisarna havdar att bilarna stannar om man gar ut i vagen, men vi ar inte sa sakra pa det.
- Do av naringsbrist. Nudlar varje dag kanske inte ar det basta for kroppen.
- Satta pizza i halsen. For att motverkar var naringsbrist tar vi varje tillfalle i akt att ata gratis pizza pa Base, vilket det ar 1-2 ganger i veckan. Dock galler det att vara pa hugget om man vill ata sig matt och 10 slices pa 5 minuter ar inte ovanligt.
- Forsvinna med strommen. Efter att ha hoppat fran klipporna galler det att halla sig till kanten i floden, annars blir man ivagakt med strommen och andar upp Gud vet vart. Fraga Lisa.
- Ga in i en vagg med en flaska i munnen och sla sig illa i halsen. Fraga Maria.
- Skalla sig pa nudelsoppan. Fraga Lisa.
Ha det bra, det har vi!
Maria
- Vi gillar att lukta pa fingrarna efter att vi hackat lok.
- Maria njuter av att diska skarbrador. Det ar nagot med ljudet, loddret och kanslan i handen.
- Maria gillar att titta pa Sebastians fotter nar han gar barfota. Han har varldens vackraste fotter.
- Vi gillar Rubens ben. Han har varldens vackraste ben. Detta har resulterat i att Sebastian numer har kangor och Ruben langkjol pa sig nar de spelar biljard.
I ovrigt kan vi beratta att vi nu bokat flyg till Sydney och Fiji. Till Sydney aker vi den 16e april och darifran till Fiji den 26e. Tillbaka i Wellington, NZ, ar vi 5e maj. Lite valbehovlig (?) semester fran semestern.
Birgitta kommeterade om vart Bungyhopp: "Det ar nastan som Rysk roulett!", vilket fick oss att fundera pa vad som faktiskt ar farligt pa NZ. Darfor kan vi med stolthet presentera var nya lista:
Olika satt att do pa pa NZ:
- Ga over gatan. Har finns nastan inga overgangsstallen alls, vi har bara sett tva stycken i Taupo dar vi nu har bott i tre veckor. Kiwisarna havdar att bilarna stannar om man gar ut i vagen, men vi ar inte sa sakra pa det.
- Do av naringsbrist. Nudlar varje dag kanske inte ar det basta for kroppen.
- Satta pizza i halsen. For att motverkar var naringsbrist tar vi varje tillfalle i akt att ata gratis pizza pa Base, vilket det ar 1-2 ganger i veckan. Dock galler det att vara pa hugget om man vill ata sig matt och 10 slices pa 5 minuter ar inte ovanligt.
- Forsvinna med strommen. Efter att ha hoppat fran klipporna galler det att halla sig till kanten i floden, annars blir man ivagakt med strommen och andar upp Gud vet vart. Fraga Lisa.
- Ga in i en vagg med en flaska i munnen och sla sig illa i halsen. Fraga Maria.
- Skalla sig pa nudelsoppan. Fraga Lisa.
Ha det bra, det har vi!
Maria
tisdag 24 mars 2009
Helt ofattbart!
Det fanns inte en chans, inte en susning i mitt huvud som skulle fa mig att hoppa. Absolut nagot jag inte ville uppleva i mitt liv. Defenitivt inget for mig. Provar garna pa mycket annat aventyrligt men icke Byngy Jump. Nej och ater nej.
Men plotsligt stod jag vid kanten, jag skulle kasta mig ut i tomma intet. Falla, helt okontrollerat. Det ar omanskligt, inte naturligt. Doden vantar i vanliga fall. Det ar sinnessjukt att kasta sig utfor ett stup. Det gjorde jag aven klart for de tva instruktorerna, men visste att jag tillsist skulle bli upplockad av baten. Den lilla lilla gula baten langt nere vid vattenytan.
Jag kan inte med ord beskriva kanslan av att sta pa kanten. Livradd racker inte. Mitt hjarta var i en onaturlig rytm och magen i kaos.
Sa varfor? Jo, hoppet var GRATIS. Vi kan inte tacka nej till free stuff! Minuterna innan (ok, 10 min) var en vantan pa min tur, min tur att blicka ut och ner. Maria tog sin tid. Overvagde att faktiskt inte gora det. Forsokte t.o.m. forhandla med instruktoren; "If you jump first, I'll do it after you" tva ggr. Forsokte dra ut pa det faktum att hon skulle slappa "relingen" och fora handerna rakt upp i luften, helt utelamnad. Fragor som "Can I puke when I'm in the air?" fick svar "Yes, but then you have to clean the boat". Vi har skrattat hogt at detta i efterhand.
Jaja, hon gjorde det med en knuff och det var min tur. Visst fragade jag ocksa fragor som "Can your heart stop while your in the air? Cause I think mine is going to". Ni som kanner mig vet att jag ar ganska vidskeplig, gar inte pa brunnslock och lagger defenitivt inte nycklarna pa bordet. Det gjorde Nick (han vi fick hoppet av) tidigare vid registreringen och det var ett ytterst daligt tillfalle vilket jag sa i panik. Kollegan bredvid fragade "Are you on drugs?" varpa jag svarade att jag garna hade varit det just da.
Som sagt, staendes on the edge skrackslagen. Jag panikar om att det ar omanskligt att hoppa. En rost hors plotsligt i walkie talkin "She's on drugs, she told me". Och jag svarar samma som tidigare. Sen ett latsasgrat (av nagon underlig anledning), upp med armarna. Tror att jag far en latt push i ryggen. Faller, haller andan, skriker, doppas i vattnet, upp i luften igen och sedan studsar jag nagra ganger. Helt disorienterad. Tas emot av baten som fangar mig.
Det var over och jag ar valdigt glojd. Stolt och fattar fortfarande inte att jag, JAG gjorde det. Kanske finns det fler granser att overskrida.
Ha det gott, det har vi!
Men plotsligt stod jag vid kanten, jag skulle kasta mig ut i tomma intet. Falla, helt okontrollerat. Det ar omanskligt, inte naturligt. Doden vantar i vanliga fall. Det ar sinnessjukt att kasta sig utfor ett stup. Det gjorde jag aven klart for de tva instruktorerna, men visste att jag tillsist skulle bli upplockad av baten. Den lilla lilla gula baten langt nere vid vattenytan.
Jag kan inte med ord beskriva kanslan av att sta pa kanten. Livradd racker inte. Mitt hjarta var i en onaturlig rytm och magen i kaos.
Sa varfor? Jo, hoppet var GRATIS. Vi kan inte tacka nej till free stuff! Minuterna innan (ok, 10 min) var en vantan pa min tur, min tur att blicka ut och ner. Maria tog sin tid. Overvagde att faktiskt inte gora det. Forsokte t.o.m. forhandla med instruktoren; "If you jump first, I'll do it after you" tva ggr. Forsokte dra ut pa det faktum att hon skulle slappa "relingen" och fora handerna rakt upp i luften, helt utelamnad. Fragor som "Can I puke when I'm in the air?" fick svar "Yes, but then you have to clean the boat". Vi har skrattat hogt at detta i efterhand.
Jaja, hon gjorde det med en knuff och det var min tur. Visst fragade jag ocksa fragor som "Can your heart stop while your in the air? Cause I think mine is going to". Ni som kanner mig vet att jag ar ganska vidskeplig, gar inte pa brunnslock och lagger defenitivt inte nycklarna pa bordet. Det gjorde Nick (han vi fick hoppet av) tidigare vid registreringen och det var ett ytterst daligt tillfalle vilket jag sa i panik. Kollegan bredvid fragade "Are you on drugs?" varpa jag svarade att jag garna hade varit det just da.
Som sagt, staendes on the edge skrackslagen. Jag panikar om att det ar omanskligt att hoppa. En rost hors plotsligt i walkie talkin "She's on drugs, she told me". Och jag svarar samma som tidigare. Sen ett latsasgrat (av nagon underlig anledning), upp med armarna. Tror att jag far en latt push i ryggen. Faller, haller andan, skriker, doppas i vattnet, upp i luften igen och sedan studsar jag nagra ganger. Helt disorienterad. Tas emot av baten som fangar mig.
Det var over och jag ar valdigt glojd. Stolt och fattar fortfarande inte att jag, JAG gjorde det. Kanske finns det fler granser att overskrida.
Ha det gott, det har vi!
lördag 14 mars 2009
Stadare - mitt dromjobb!
Antligen har vi hittat ett jobb. Vi ar numera stadare pa ett hostel vid namn Rainbow Lodge. 1,5h per dag mot gratis boende. Sparar pengar helt klart. Malet nu ar att hitta ett extrajobb dar vi faktiskt kan fa pengarna att rulla in.
Trivs har i Taupo, har bor vi nu nagra veckor framover. Som jag tidigare namnt finns har en stor sjo, bildades under ett vulkanutbrott for 2000 ar sedan om jag kommer ihag det ratt. Sjon rymmer hela Singapore.
Jag tog en promenad, tva timmar langs sjon och blickade ut over ett blatt tacke. Bortom sjon syntes berg. Det snoade for ett tag sedan sa bergstoppen var tackt av sno. Sa otroligt vackert. Vi har badat i Hot Springs, naturligt varmt forsande vatten langs den fantatiska an. Vi ska dit ikvall igen. Ata mat och dricka ett glas vin.
Las forresten Marias inlagg "Jag hoppas ni orkar lasa, det tog sjukt lang tid att skriva..." pa svantis.blogspot.com. Dar star det om nar vi gjorde Black Water Rafting. En haftig upplevelse helt klart.
Jag har ett nytt nummer, kan vara bra att veta om nagon skulle fa for sig att skicka ett jag-saknar-dig-sms. Skicka da till +64 210 29 79 633
Ha det gott, det har vi!
Trivs har i Taupo, har bor vi nu nagra veckor framover. Som jag tidigare namnt finns har en stor sjo, bildades under ett vulkanutbrott for 2000 ar sedan om jag kommer ihag det ratt. Sjon rymmer hela Singapore.
Jag tog en promenad, tva timmar langs sjon och blickade ut over ett blatt tacke. Bortom sjon syntes berg. Det snoade for ett tag sedan sa bergstoppen var tackt av sno. Sa otroligt vackert. Vi har badat i Hot Springs, naturligt varmt forsande vatten langs den fantatiska an. Vi ska dit ikvall igen. Ata mat och dricka ett glas vin.
Las forresten Marias inlagg "Jag hoppas ni orkar lasa, det tog sjukt lang tid att skriva..." pa svantis.blogspot.com. Dar star det om nar vi gjorde Black Water Rafting. En haftig upplevelse helt klart.
Jag har ett nytt nummer, kan vara bra att veta om nagon skulle fa for sig att skicka ett jag-saknar-dig-sms. Skicka da till +64 210 29 79 633
Ha det gott, det har vi!
måndag 9 mars 2009
En dag pa Stan
Idag har vi haft ett billigt noje. Sega och smatt bakis tog vi en matpromenad. Den gar ut pa att ga in pa sa manga snabbmatskedjor som mojligt pa kortast mojliga tid och sukta efter maten. Kanna doften. kanna salivet rinna till i munnen. Kanna vara tomma fickor dar pengar borde finnas.
Subway var dagens vinnare, det luktade godast.
KFC vara storsta besvikelsen, dar luktad det mest frityrolja.
At mycket, det kaninte vi gora!
Malisa
Subway var dagens vinnare, det luktade godast.
KFC vara storsta besvikelsen, dar luktad det mest frityrolja.
At mycket, det kaninte vi gora!
Malisa
Bra jobbat, Maria!
I forrgar syndade jag. Lite rund under fotterna och ensam och forvirrad letade jag mig fram pa bargatan och smet in pa en liten bar. For att passa in gick jag rakt fram till bardisken och stallde mig och pratade med en tjej. Hon var i hundrakilosklassen och satt och sag ensam och tragisk ut med en stor ol framfor sig. Social som jag ar borjade jag prata med henne och skulle komma pa ett lite kul satt att bryta isen pa. Tyvarr fick jag temporar kortslutnng i hjarnkontoret och inledde med "Tjena! Har du sprungit Iron Man idag eller?" Om blickar kunde doda hade jag fallit dod ner. Bartendern stallde sig pa tjocktjejens sida och fick mig utsland. Attans.
For er som inte vet var det Iron Man har i helgen, varldens hardaste triathlon. Efter simmat och cyklat sjukt langt springer de en mara. Helt galet. Kanske inget for nagon i 100kilos klassen Det var i alla fall folkfest och stor fest hela helgen. Igar nar jag var ute traffadejag tre killar och en tjej som var har och sprang det. Jag var makta imponerad.
Ha det bra, det har vi!
Maria
For er som inte vet var det Iron Man har i helgen, varldens hardaste triathlon. Efter simmat och cyklat sjukt langt springer de en mara. Helt galet. Kanske inget for nagon i 100kilos klassen Det var i alla fall folkfest och stor fest hela helgen. Igar nar jag var ute traffadejag tre killar och en tjej som var har och sprang det. Jag var makta imponerad.
Ha det bra, det har vi!
Maria
söndag 8 mars 2009
Bark****** och *****saret i Taupo
Vart nya jattebra gemensamma artistnamn: Malisa
Saker vi inte tycker om:
Att engelsmannen bondar pa tva sekunder och har sitt eget tugg.
Thailandsvenskar
Saker vi sager som ar helt konstiga:
"I Sverige kan man heta Bert" /Lisa
"Akta dig, han kladdar, han kladdar!" /Lisa
"Nar vi gar ut har vi en partyvaska och igar tyckte Lisa att vi skulle lagga ner servetter i den, sa nu har vi det i vaskan!" /Maria
Ett par nya ord for idag:
Rando - En frammande person
Thailandsvensk - Typiskt jobbig svensk, ofta tjej. Foppatofflor, Hawaiishorts, tusen reparmband fran Thailand
Happysfied - Glojd pa engelska
Saker vi inte tycker om:
Att engelsmannen bondar pa tva sekunder och har sitt eget tugg.
Thailandsvenskar
Saker vi sager som ar helt konstiga:
"I Sverige kan man heta Bert" /Lisa
"Akta dig, han kladdar, han kladdar!" /Lisa
"Nar vi gar ut har vi en partyvaska och igar tyckte Lisa att vi skulle lagga ner servetter i den, sa nu har vi det i vaskan!" /Maria
Ett par nya ord for idag:
Rando - En frammande person
Thailandsvensk - Typiskt jobbig svensk, ofta tjej. Foppatofflor, Hawaiishorts, tusen reparmband fran Thailand
Happysfied - Glojd pa engelska
Kompis, det gar bra nu!
Fortfarande i Taupo. Borde vandra ner till sjon som rymmer hela Singapore, fa lite sol i ansiktet, nyktra till lite. Istallet sitter jag har. Jag och datorn.
Igar, vi firade av en amerikan som spenderade sin sista dag i NZ. Pippi Longstocking (hur det nu stavas) kom pa tal. Varfor vet jag inte. Hur som helst... For det forsta, han hade ingen aning om att hon egentligen heter Pippi Langstrum och ar en svensk figur. For det andra, han borjade sjunga pa Pippi Langstrump-sangen som gick "Pippi Longstocking's coming into your wooorld". Jag ar fortfarande upprord!!!
Vi ar pinsamma, har borjat prata svenska med brytning. Alltsa sk. invandrarsvenska. Det varsta ar att vi bada har erkant att vi ibland tanker med brytning. Det ar kul och jag vet inte hur det borjade. Men maste bli forandring snart. Vi kan inte endast prata engelska och svenska som later ungefar sa har: "Frysen stinka!"
Jag har atit vitlok nu, hittade en i Free Food-hyllan. Mycket glojd! Dessutom har jag syndat cola, fyra st. Inte bra va.
Fler saker vi inte forstar:
I NZ ater de korv med VANLIGT brod. Det ar jattekonstigt. Det gar att kopa brod i mataffaren dar det finns en bild som visar att man kan anvanda brodet till korv. Vi fick korv med brod pa ett stopp med Kiwibussen. Vanligt smorat brad till korv?!! Nar vi forklarade att det i Sverige finns korvbrad, precis som hamburgerbrod blev busschaufforen (som stekte korvarna) forvanad. Det ar inte klokt!
Ett par pa detta hostel lagade mat. Sakert i en timme. Nar de sen at maten at de den pa SAMMA tallrik. Skumt!
Det ar sa latt att bli full utan pengar. Vi fattar inte, men ar glojda.
Ha det bra, det har vi!
Lisa
Igar, vi firade av en amerikan som spenderade sin sista dag i NZ. Pippi Longstocking (hur det nu stavas) kom pa tal. Varfor vet jag inte. Hur som helst... For det forsta, han hade ingen aning om att hon egentligen heter Pippi Langstrum och ar en svensk figur. For det andra, han borjade sjunga pa Pippi Langstrump-sangen som gick "Pippi Longstocking's coming into your wooorld". Jag ar fortfarande upprord!!!
Vi ar pinsamma, har borjat prata svenska med brytning. Alltsa sk. invandrarsvenska. Det varsta ar att vi bada har erkant att vi ibland tanker med brytning. Det ar kul och jag vet inte hur det borjade. Men maste bli forandring snart. Vi kan inte endast prata engelska och svenska som later ungefar sa har: "Frysen stinka!"
Jag har atit vitlok nu, hittade en i Free Food-hyllan. Mycket glojd! Dessutom har jag syndat cola, fyra st. Inte bra va.
Fler saker vi inte forstar:
I NZ ater de korv med VANLIGT brod. Det ar jattekonstigt. Det gar att kopa brod i mataffaren dar det finns en bild som visar att man kan anvanda brodet till korv. Vi fick korv med brod pa ett stopp med Kiwibussen. Vanligt smorat brad till korv?!! Nar vi forklarade att det i Sverige finns korvbrad, precis som hamburgerbrod blev busschaufforen (som stekte korvarna) forvanad. Det ar inte klokt!
Ett par pa detta hostel lagade mat. Sakert i en timme. Nar de sen at maten at de den pa SAMMA tallrik. Skumt!
Det ar sa latt att bli full utan pengar. Vi fattar inte, men ar glojda.
Ha det bra, det har vi!
Lisa
onsdag 4 mars 2009
En snabbis sa har pa kvallskvisten
Vara nya favoritord:
Grotesko. kan vara en person, men ocksa en handelse. Exempel: Tjock jobbig canadensiska som smorjer in sig vulgo med solkram - grotesko! Exempel 2. Jag och Lisa ater 8 pizzaslice pa 4 minuter och trycker in dem i munnen - grotesko!
Vulgo. Lite liknande som grotesko, svart att forkliara skillnaden.Glojd. (Obs, det ska vara prickar over o:et) Glad och nojd. Exempel. "Jag ar sa glojd att vi at gratis pizza igar"
Ryggrov. Tjocka manniskor med for sma jeans (oftast tjejer) vars rov trycks upp pa ryggen. Det ar grotesko!
Hystero-stirro. En valdigt hysterisk och stirrig tjej vi traffat, men kan ocksa vara ett beteende. Exempel: Hystero-stirro kommer inspringande pa rummet for att de antligen atit upp sina grotesko-korvar. "No sausages mehr!!!!" Typiskt hystero-stirro-beteende.
En annan sak vi absolut inte forstar: Att folk delar med sig sa mkt av sina godsaker. Sjalv ar vi for fattiga for att vara generosa...
PS. Jag saknar vitlok!
Ha det bra, det har vi!
Maria & Lisa
Grotesko. kan vara en person, men ocksa en handelse. Exempel: Tjock jobbig canadensiska som smorjer in sig vulgo med solkram - grotesko! Exempel 2. Jag och Lisa ater 8 pizzaslice pa 4 minuter och trycker in dem i munnen - grotesko!
Vulgo. Lite liknande som grotesko, svart att forkliara skillnaden.Glojd. (Obs, det ska vara prickar over o:et) Glad och nojd. Exempel. "Jag ar sa glojd att vi at gratis pizza igar"
Ryggrov. Tjocka manniskor med for sma jeans (oftast tjejer) vars rov trycks upp pa ryggen. Det ar grotesko!
Hystero-stirro. En valdigt hysterisk och stirrig tjej vi traffat, men kan ocksa vara ett beteende. Exempel: Hystero-stirro kommer inspringande pa rummet for att de antligen atit upp sina grotesko-korvar. "No sausages mehr!!!!" Typiskt hystero-stirro-beteende.
En annan sak vi absolut inte forstar: Att folk delar med sig sa mkt av sina godsaker. Sjalv ar vi for fattiga for att vara generosa...
PS. Jag saknar vitlok!
Ha det bra, det har vi!
Maria & Lisa
måndag 2 mars 2009
Jag tankte att jag dromde, och drommen var en tanke
Stilla, stilla. Tankte agna min blogg at att filosofera lite. Det finns tid for det har och den tiden ar dyrbar. Min stressniva ar langt under det vanliga. Jag sover mer an nagonsin och borjar bli manniska igen. Humoret gar upp och ner, men for det mesta upp.
Vi ar i Rotorua igen nu efter harliga dagar pa ostkusten. Som jag redan namnt har vi sett otroliga strander och hanforande landskap. Mina fotter har vilat pa den mest ostliga punkten i varlden, har sett solen ga upp som en av de forsta, for ett par dagar sedan spenderade vi kvallen i en hot-tub precis vid havet under en otrolig stjarnhimmel. Det morka havet brusade och vagorna i natten svalkade gott. Det var en del alla resans hojdpunkter. Men prat om mat ar de vi agnar oss mest at. Visst, vi ater men inte i mangder. Men vi har bestamt att en dag varannan vecka ska vi unna oss nagot utover det vanliga. I forrgar blev det en glass, godis och chips. Stillade behovet ett tag framover. Igar at vi den godaste middagen pa lange, kokt potatis, stekt fisk, citron, sas o forvalld vitkal, vi var i matexas!
Haromdagen satte vi oss ner for att skriva ner lite om resan hittills och kom pa att det vi sager oftast ar: (trumvirvel)
Vi har inte rad
We are on a really tight budget
Jag ar hungrig
Kan vi inte prata om mat?
Jag ar kissnodig
Jag har ont
du du du du du - do the hassel! (Som alla hatar nar vi sager, av nagon anledning. Vi tycker vi ar roliga)
Din morsa! (Kom sig av att vi traffade en kille som hette Dinusha, vilket lat som din morsa - kul humor)
Jag cuttar dig!
Saker vi absolut inte forstar:
Att folk koper vatten - ok vattnet ar ackligt men helt klart drickbart!
Att folk koper lask. Inga riktiga backpackers har inte.
Att vi kan kopa en halvliter ol i baren for 15 spann.
Att folk lamnar sa mkt mat pa free food-hyllan. Senast idag kammade vi hem ett fullt paket pasta och en burk pastasas- gratis lunch!!!
Att folk har pa sig jeans nar vi svettas ihjal i shorts o t-shirt.
Aja, det var allt fran mig denna varma eftermiddag i NZ.
Ha det bra, det har vi!
Vi ar i Rotorua igen nu efter harliga dagar pa ostkusten. Som jag redan namnt har vi sett otroliga strander och hanforande landskap. Mina fotter har vilat pa den mest ostliga punkten i varlden, har sett solen ga upp som en av de forsta, for ett par dagar sedan spenderade vi kvallen i en hot-tub precis vid havet under en otrolig stjarnhimmel. Det morka havet brusade och vagorna i natten svalkade gott. Det var en del alla resans hojdpunkter. Men prat om mat ar de vi agnar oss mest at. Visst, vi ater men inte i mangder. Men vi har bestamt att en dag varannan vecka ska vi unna oss nagot utover det vanliga. I forrgar blev det en glass, godis och chips. Stillade behovet ett tag framover. Igar at vi den godaste middagen pa lange, kokt potatis, stekt fisk, citron, sas o forvalld vitkal, vi var i matexas!
Haromdagen satte vi oss ner for att skriva ner lite om resan hittills och kom pa att det vi sager oftast ar: (trumvirvel)
Vi har inte rad
We are on a really tight budget
Jag ar hungrig
Kan vi inte prata om mat?
Jag ar kissnodig
Jag har ont
du du du du du - do the hassel! (Som alla hatar nar vi sager, av nagon anledning. Vi tycker vi ar roliga)
Din morsa! (Kom sig av att vi traffade en kille som hette Dinusha, vilket lat som din morsa - kul humor)
Jag cuttar dig!
Saker vi absolut inte forstar:
Att folk koper vatten - ok vattnet ar ackligt men helt klart drickbart!
Att folk koper lask. Inga riktiga backpackers har inte.
Att vi kan kopa en halvliter ol i baren for 15 spann.
Att folk lamnar sa mkt mat pa free food-hyllan. Senast idag kammade vi hem ett fullt paket pasta och en burk pastasas- gratis lunch!!!
Att folk har pa sig jeans nar vi svettas ihjal i shorts o t-shirt.
Aja, det var allt fran mig denna varma eftermiddag i NZ.
Ha det bra, det har vi!
lördag 28 februari 2009
Vi ar sa glada att vi inte ar i Australien!
Detta underbara land! Inga ormar, inga giftiga spindlar, inga kackerlackor, inga giftiga insekter! Bara fem skabbiga hundar...
Nu ar vi i Te Kaha, pa ostkusten. Fran Rotorua akte vi osterut, forst till Gisborn och Tatapouri. Dar bodde vi pa The Beach, ett hostell pa stranden. Helt fantastisk och Leonardo diCaprio bodde ocksa pa The Beach! Vi bestamde oss for att stanna ett par dagar och hade hela hostellet for oss sjalva, dett eget hus. Vi hade bbq pa kvallen, forst med Nya Zeelandska gronmusslor och sedan grillat kott, kyckling och korv och massa sallader och saser. Dessutom de godaste chips vi atit!!Behover vi saga att vi svullade?
Dagen efter var vadret tyvarr lite samre, men vi njot anda i fulla drag och laste, akte till Gisborn och tvattade en pingvinunge. Soluppgangen uteblev pga av moln i horisonten.
Dagen efter kom en ny buss och vi satt med dem, sneakade marchmallows och vin, och tittade pa The Whale Rider, inspelad i trakterna.
Dagen efter bar det av norrut langst kusten. Vi tittade pa inspelningsplatsen till Whale Rider och kom fram tidig eftermiddag till Eastender Backpackers, en hastgard in the middle of nowhere. Maria var lycklig och red ut pa en tva timmar lang tur genom kohagar, langs stilla havets strander och i bergen ovanfor. Svart sand och hoga vagor, langa, langa galopper. Efetr stranden red de upp i bergen med en helt otrolig utsikt och manga backar att galoppera uppfor. Fantastisk upplevelse!
Nu ar vi pa ett stalle precis vid havet. Solen har precis slocknat och ett glas vin smakar gott. Vi har svullat lite idag, unnat oss en glass, godis och chips. Dagarna har har annars gatt i trog fart. Imorgon bar det av till Rotorua. Vi har precis upptackt en smarre katastrof. Olen ar borta!
Aja, Jude Law ar har sa vi kan inte klaga.
Ha det gott, det har vi!
Lisa och Maria
Nu ar vi i Te Kaha, pa ostkusten. Fran Rotorua akte vi osterut, forst till Gisborn och Tatapouri. Dar bodde vi pa The Beach, ett hostell pa stranden. Helt fantastisk och Leonardo diCaprio bodde ocksa pa The Beach! Vi bestamde oss for att stanna ett par dagar och hade hela hostellet for oss sjalva, dett eget hus. Vi hade bbq pa kvallen, forst med Nya Zeelandska gronmusslor och sedan grillat kott, kyckling och korv och massa sallader och saser. Dessutom de godaste chips vi atit!!Behover vi saga att vi svullade?
Dagen efter var vadret tyvarr lite samre, men vi njot anda i fulla drag och laste, akte till Gisborn och tvattade en pingvinunge. Soluppgangen uteblev pga av moln i horisonten.
Dagen efter kom en ny buss och vi satt med dem, sneakade marchmallows och vin, och tittade pa The Whale Rider, inspelad i trakterna.
Dagen efter bar det av norrut langst kusten. Vi tittade pa inspelningsplatsen till Whale Rider och kom fram tidig eftermiddag till Eastender Backpackers, en hastgard in the middle of nowhere. Maria var lycklig och red ut pa en tva timmar lang tur genom kohagar, langs stilla havets strander och i bergen ovanfor. Svart sand och hoga vagor, langa, langa galopper. Efetr stranden red de upp i bergen med en helt otrolig utsikt och manga backar att galoppera uppfor. Fantastisk upplevelse!
Nu ar vi pa ett stalle precis vid havet. Solen har precis slocknat och ett glas vin smakar gott. Vi har svullat lite idag, unnat oss en glass, godis och chips. Dagarna har har annars gatt i trog fart. Imorgon bar det av till Rotorua. Vi har precis upptackt en smarre katastrof. Olen ar borta!
Aja, Jude Law ar har sa vi kan inte klaga.
Ha det gott, det har vi!
Lisa och Maria
fredag 20 februari 2009
Kei ora!
Kei ora mina vanner!
Dalig uppdatering beror dels pa ont om pengar och brist pa bra internetcafeet, men mest pa att NZ upplever man inte framfor en dataskarm utan out doing it!
Nu har vi kommit anda till Rotorua (eller rottenrua som det kallas pga alla vulkaner o geisrar som pyser svavel). Har ska vi stanna ett par dagar for att sedan aka till ostkusten, East as. I forrgar akte vi till Mercury Bay och stannade en extra dag vilket var tur eftersom en cyklon kommit in over landet och det var regn regn regn. Vi spelade darfor monopol i 5 timmar (Jag tror ni vet vem som vann... annars kan jag tipsa er om att de var jag) jattemysigdag! Pa kvallen kom en ny bussland med Kiwi Experience-manniskor som var jattekul o vi at pa hostellet, 35 NZdollars for sa mkt pasta bolognese och vitloksbrod vi ville. Jag hade langtat i tva dagar (Var matkassa ar lite skral) och at tre portioner och kallas nu for pastagirl, men det ar ok!
Sista kvallen i Auckland flyttande vi in hos ett par kompisar som bodde pa 85 Beach Road m egen pool t huset, en klart lyxigare adress an vart tidigare K-road-hostell. K-road ar horgatan i Auckland men hur ska man veta det? Vi tillbringade dagen i deras pool med stralande sol och ett 12-pack Corona. Efter en snabb tupplur borjade vi forfesta och gick ut pa Nomads Fusion, en hotellbar. Det ar pa hostellen folk mestadels festar och det ar riktigt frascha barer och riktigt billigt (dock for dyrt for oss, men men). Klockan 7 nasta morgon akte vi upp i Northland, till Bay of Islands, vilket var en jattefin liten ort med en skargard m 144 oar utanfor.
Dar uppe hann vi med att sandsurfing i Cape Reinga, sjukt kul men ocksa sjukt jobbigt. Lisa akte rakt ut i strommen och trillade av i leran, Sweet as! vi akte ocksa hela ninty mile beach, som ar en officiell vag pa stranden och i vattnet dar vi gravde efter skaldjur. Varma som vi var, och taliga vikingar, badade vi, vilket tydligen inte var en bra ide, men vi overlevde anda. Vi stannade for lunch och badade (nu var d tillatet) vilket var otroligt kul, vattnet ligger som en spegel o sen ar d 1-2 meter hoga vagor in vid stranden. Den dagen badade vi bade i Stilla havet och Tasmanska havet och akte och tittade dar bada haven mots, som ar samma stalle som Maorifolket tror att sjalen aker till Hawaiki nar man ar dod. Doda var vi iaf pa kvallen och satt barra pa Pipi Patch-baren i Bay of Islands pa kvallen.
Vi var dessutom och gick i tropisk regnskog och tittade pa enorma trad (nast storsta i varlden, men vi har glomt namet for tillfallet...)
Nu ar vi i alla fall som sagt i Rotorua, har passert Matamata, vilket ocksa kallas hobbiton eftersom scenerna i Fylke i Sagan om Ringen spelades in har. Ett par riktigt cheezy bilder blev det saklart, vi hoppas kunna ladda upp dem imorgon. Vi har en kompis som ar nere fr Auckland har nu som vi forhoppningsvis ska sightseea med lite imorgon, kommet bli sweeet.
Dagens lektion:
Kei ora betyder hej pa maori. Ikvall ska vi namkligen pa en maorishow med massa kul grejer och buffe!!!!!! buffe for oss betyder en dag av svalt innan en kvall av svullatande (som gardagen m spaghetti bolognese). Vi langtar ihjal oss. 80 % av tiden pratar vi namligen om mat, hur hungriga vi ar, vad vi vill ata, vad vi ska ata, vad vi ska handla, vad vi tycker om, vad vi inte tycker om och hur slosaktiga alla andra ar som koper sjukt dyra och onyttiga saker!
Nu maste vi tillbaka till hostellet o sen ut pa maorikrigsshow!
Ha det bra, det har vi!
/Maria
Dalig uppdatering beror dels pa ont om pengar och brist pa bra internetcafeet, men mest pa att NZ upplever man inte framfor en dataskarm utan out doing it!
Nu har vi kommit anda till Rotorua (eller rottenrua som det kallas pga alla vulkaner o geisrar som pyser svavel). Har ska vi stanna ett par dagar for att sedan aka till ostkusten, East as. I forrgar akte vi till Mercury Bay och stannade en extra dag vilket var tur eftersom en cyklon kommit in over landet och det var regn regn regn. Vi spelade darfor monopol i 5 timmar (Jag tror ni vet vem som vann... annars kan jag tipsa er om att de var jag) jattemysigdag! Pa kvallen kom en ny bussland med Kiwi Experience-manniskor som var jattekul o vi at pa hostellet, 35 NZdollars for sa mkt pasta bolognese och vitloksbrod vi ville. Jag hade langtat i tva dagar (Var matkassa ar lite skral) och at tre portioner och kallas nu for pastagirl, men det ar ok!
Sista kvallen i Auckland flyttande vi in hos ett par kompisar som bodde pa 85 Beach Road m egen pool t huset, en klart lyxigare adress an vart tidigare K-road-hostell. K-road ar horgatan i Auckland men hur ska man veta det? Vi tillbringade dagen i deras pool med stralande sol och ett 12-pack Corona. Efter en snabb tupplur borjade vi forfesta och gick ut pa Nomads Fusion, en hotellbar. Det ar pa hostellen folk mestadels festar och det ar riktigt frascha barer och riktigt billigt (dock for dyrt for oss, men men). Klockan 7 nasta morgon akte vi upp i Northland, till Bay of Islands, vilket var en jattefin liten ort med en skargard m 144 oar utanfor.
Dar uppe hann vi med att sandsurfing i Cape Reinga, sjukt kul men ocksa sjukt jobbigt. Lisa akte rakt ut i strommen och trillade av i leran, Sweet as! vi akte ocksa hela ninty mile beach, som ar en officiell vag pa stranden och i vattnet dar vi gravde efter skaldjur. Varma som vi var, och taliga vikingar, badade vi, vilket tydligen inte var en bra ide, men vi overlevde anda. Vi stannade for lunch och badade (nu var d tillatet) vilket var otroligt kul, vattnet ligger som en spegel o sen ar d 1-2 meter hoga vagor in vid stranden. Den dagen badade vi bade i Stilla havet och Tasmanska havet och akte och tittade dar bada haven mots, som ar samma stalle som Maorifolket tror att sjalen aker till Hawaiki nar man ar dod. Doda var vi iaf pa kvallen och satt barra pa Pipi Patch-baren i Bay of Islands pa kvallen.
Vi var dessutom och gick i tropisk regnskog och tittade pa enorma trad (nast storsta i varlden, men vi har glomt namet for tillfallet...)
Nu ar vi i alla fall som sagt i Rotorua, har passert Matamata, vilket ocksa kallas hobbiton eftersom scenerna i Fylke i Sagan om Ringen spelades in har. Ett par riktigt cheezy bilder blev det saklart, vi hoppas kunna ladda upp dem imorgon. Vi har en kompis som ar nere fr Auckland har nu som vi forhoppningsvis ska sightseea med lite imorgon, kommet bli sweeet.
Dagens lektion:
Kei ora betyder hej pa maori. Ikvall ska vi namkligen pa en maorishow med massa kul grejer och buffe!!!!!! buffe for oss betyder en dag av svalt innan en kvall av svullatande (som gardagen m spaghetti bolognese). Vi langtar ihjal oss. 80 % av tiden pratar vi namligen om mat, hur hungriga vi ar, vad vi vill ata, vad vi ska ata, vad vi ska handla, vad vi tycker om, vad vi inte tycker om och hur slosaktiga alla andra ar som koper sjukt dyra och onyttiga saker!
Nu maste vi tillbaka till hostellet o sen ut pa maorikrigsshow!
Ha det bra, det har vi!
/Maria
fredag 13 februari 2009
Angestfull forvantan
Nu ar vi har, efter planering och grubblande om var vi skulle aka hamnade vi tillslut i Auckland. Flygresan var tung, tur att vi ska vara har ett tag. Mellanlandning London och sedan Hong kong. Roade mig med att titta pa filmen Once, nar resten i flygplanet hade slocknat. Val framme tar vi bussen fran flygplatsen, hoppar sjalvklart av pa fel hallplats. Typiskt mig. Men det loste sig ganska fort, svettigt dock.
Hostelet ar helt ok, precis som staden. Stort kok och bra dusch. Det ar lyx, vi far absolut vanta oss samre omstandigheter i framtiden. Kanske kommer vi att sova pa en strand? Igar blev det forsta doppet i havet. Harligt! Forsta brannan visade sig ocksa, solen ar riktigt stark. Skarpning fran min sida. Javla fotter, har sammanlagt sju blasor under fotterna for er som vill veta. Som alltid manga tyskar var man an vander sig.
Ha det gott, det har vi!
Hostelet ar helt ok, precis som staden. Stort kok och bra dusch. Det ar lyx, vi far absolut vanta oss samre omstandigheter i framtiden. Kanske kommer vi att sova pa en strand? Igar blev det forsta doppet i havet. Harligt! Forsta brannan visade sig ocksa, solen ar riktigt stark. Skarpning fran min sida. Javla fotter, har sammanlagt sju blasor under fotterna for er som vill veta. Som alltid manga tyskar var man an vander sig.
Ha det gott, det har vi!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)