Helt ofattbart!

Det fanns inte en chans, inte en susning i mitt huvud som skulle fa mig att hoppa. Absolut nagot jag inte ville uppleva i mitt liv. Defenitivt inget for mig. Provar garna pa mycket annat aventyrligt men icke Byngy Jump. Nej och ater nej.

Men plotsligt stod jag vid kanten, jag skulle kasta mig ut i tomma intet. Falla, helt okontrollerat. Det ar omanskligt, inte naturligt. Doden vantar i vanliga fall. Det ar sinnessjukt att kasta sig utfor ett stup. Det gjorde jag aven klart for de tva instruktorerna, men visste att jag tillsist skulle bli upplockad av baten. Den lilla lilla gula baten langt nere vid vattenytan.

Jag kan inte med ord beskriva kanslan av att sta pa kanten. Livradd racker inte. Mitt hjarta var i en onaturlig rytm och magen i kaos.

Sa varfor? Jo, hoppet var GRATIS. Vi kan inte tacka nej till free stuff! Minuterna innan (ok, 10 min) var en vantan pa min tur, min tur att blicka ut och ner. Maria tog sin tid. Overvagde att faktiskt inte gora det. Forsokte t.o.m. forhandla med instruktoren; "If you jump first, I'll do it after you" tva ggr. Forsokte dra ut pa det faktum att hon skulle slappa "relingen" och fora handerna rakt upp i luften, helt utelamnad. Fragor som "Can I puke when I'm in the air?" fick svar "Yes, but then you have to clean the boat". Vi har skrattat hogt at detta i efterhand.

Jaja, hon gjorde det med en knuff och det var min tur. Visst fragade jag ocksa fragor som "Can your heart stop while your in the air? Cause I think mine is going to". Ni som kanner mig vet att jag ar ganska vidskeplig, gar inte pa brunnslock och lagger defenitivt inte nycklarna pa bordet. Det gjorde Nick (han vi fick hoppet av) tidigare vid registreringen och det var ett ytterst daligt tillfalle vilket jag sa i panik. Kollegan bredvid fragade "Are you on drugs?" varpa jag svarade att jag garna hade varit det just da.

Som sagt, staendes on the edge skrackslagen. Jag panikar om att det ar omanskligt att hoppa. En rost hors plotsligt i walkie talkin "She's on drugs, she told me". Och jag svarar samma som tidigare. Sen ett latsasgrat (av nagon underlig anledning), upp med armarna. Tror att jag far en latt push i ryggen. Faller, haller andan, skriker, doppas i vattnet, upp i luften igen och sedan studsar jag nagra ganger. Helt disorienterad. Tas emot av baten som fangar mig.
Det var over och jag ar valdigt glojd. Stolt och fattar fortfarande inte att jag, JAG gjorde det. Kanske finns det fler granser att overskrida.

Ha det gott, det har vi!