Jag vill borja med att citera Maria "Jaha. Nu kanns det tomt. Efter att ha rest tillsammans, bott tillsammans, atit, sovit, tranat (atminstone vid 4 tillfallen!), festat, surat, hasslat tillsammans sa ar jag numer on my own."
Vi har varit ifran varandra lange nog nu och snart ar det dags for en aterforening. Jag har befunnit mig i Wanaka efter att ha festat som en tok i Queenstown, trottnat och akt till Dunedin ar jag tillbaka igen i vackra Wanaka. Maria har spenderat tid i Methven (orkar aldrig kolla upp stavningen) och lite i Auckland med Peruk, aven kallad Nick. Jag bestamde mig for att aka tillbaka hit vilket visade sig vara ett smart val.
Har traffat underbara manniskor som alla stannar for sasongen. Ska bli trakigt att lamna dem! Och Wanaka ar precis som hela Nya Zeeland en plats jag garna besoker igen.
Nu ar det inte manga veckor kvar pa var resa. Det ar laskigt lite. Men men... Ser framemot denna helg tillbaka i Queenstown igen. Min och Marias sista festhelg kan man saga. Vi ska fira Sveriges nationaldag (en vecka forsent) och ata Fergburgers. Tror det ska klammas in lite traning daremellan ocksa, kanske... Vi far se.
Har forresten inte berattat om mitt Skydive an. Racker med ett ord - SWEET!!
Jag och Maria maste hylla lite manniskor ocksa.
1) Killen som bar vara matvaskor. Nar vi skulle byta till vart jakligt fraaaasha hostel i Dunedin, med 2 ryggsackar var och tva matvaskor med mat for 2 veckor (=valdigt tungt!) kom det en gentleman och bar vara matvaskor till vart hostell, gott o val 10 minuter. Det ar hans fortjanst att vi fortfarande har axlar var, sa tack for det!
2) Will/Lewi, amerikanen och resten av grabbarna i snuskhuset. Nu vet vi den forvirrande historien bakom Will/Lewis namn. Hans fulla namn ar Will Lewis och han kallas ibland vid fornamn, ibland vid efternamn. Vi kallar honom Levi. Nar vi gick ut med dem i lordags (Lisa hangde i och for sig mest pa McDonalds, men jag var ute) bjod de, forutom pa for mycket whiskey, aven oss att bo hos dem igen. De lovade dessutom att de hade stadat. Sagt och gjort, dagen efter hamtade de upp oss och tog med oss till all sight-seeing i Dunedin. Vi har sett varldens brantaste gata, dar vi fick lock for oronen nar vi korde upp for den, "varldens ande" vilket mest var ett vackert stalle med ett par klippor i havet, och dessutom Dunedin by night fran ovan. Darifran akte vi till deras nystadade hus, som visserligen fortfarande var ackligt men battre an innan. Vi fick amerikanens sang (anledningen till att vi inte kan hans namn ar att det var fruktansvart konstigt, det var de tre forsta bokstaverna fran hans mammas namn och de tre sista fran hans pappas och vi fattade aldrig ritkgit vad han hette) med elektrisk filt, nagot jag vill ha hemma, det var ritkigt skont! Dessutom fick vi Sunday Roast Dinner: Grisstek, pumpa, broccoli- och blomkalsstuvning, pommes frites och sas. Vi var makta imponerade over deras kokkonst! Dessutom ar de varldens snallaste killar och riktiga kiwis (eller var det papayor? OBS! internskamt).
Vi kan val lika garna passa pa att namna lite annat bra folk vi lart kanna.
Kat - riktigt cool tjej som bodde i vart dorm i Dunedin och tog oss pa forfest hos sina kompisar. Jag fick en hatt och kritor (VEM var dum nog att ge mig det?) och forgyllde hela deras vardasrumsdorr med en hast i gront och lila samt min autograf i guld. Mycket fint konstverk!
James - En skon kille vi traffade nar han kom in och at gratissoppa pa vart hostel i Queenstown. Dessutom staller han sitt hem till forfogande i Queenstown. Gratis boende nar man som bast behover det!
Mark - En annan kille som erbjudit oss att bo hos honom i Queenstown.
Stu - Snowboardakare i Wanaka som lovade oss Heliskiing, vilket aldrig blev av, men vi fick lana varma klader i alla fall, och det behovs har nu kan vi saga!
Inte en person, men val vart att hyllas: Den Nya Zeelandska gastfriheten! Inget ar ett problem, det finns alltid nanstans man kan sova, nagon som delar med sig av sin mat eller erbjuder hjalp att bara, en skjuts dit man ska eller ett plaster om man trillat. Ett fyrfaldigt leve for den! Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Ha det bra, det har vi!
Lisa och Maria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja nu har ni bara några veckor kvar, hoppas dom blir lika minnesvärda som hela resan har varit. Förstår att det kommer att kännas konstigt att komma hem till Sverige igen, här är dessutom bara regn och rusk men hoppas på att ni tar med er solen när ni kommer. Vi ses på Arlanda :-)
SvaraRaderaKram